Ett gott skratt förlänger livet sägs det....

Därför tänkte jag bjuda lite på mig själv.
Emma genom tiden *ler*
(tror min mor har en poäng när hon alltid kallat mig lilla kameleonten )
lägger in fler bilder inom en snart framtid, tydligen fastnar jag inte på kort lika ofta som jag trodde.

Here we go :0PJag och mormor


Jag och min syster



Fröken jag skiter i allt


Avslutning 9e klass


Tyskland


Peace


16år


Jag gissar på att jag gick estet på gymnasiet.


Fröken pessimist tillbaka.


Det var inte halloween, jag hade bara tråkigt en natt.


Klänning tillhörde inte vardagen.


ögon, öron, näsa, mun


Snälla fråga inte. Det finns gränser för hur impulsiv man får lov att vara.


Efter ett tag som monchichi apa så hade man hår igen.


I väntan på vincent.

Nybliven mor.

Inte kommer jag ihåg att jag såg så ung ut.


Mys stund.


Cockerspaniel.


raggare???


Skolfröken Emma med glasögonen på nästippen.

Flin!

Om jag spänner ut min mage kanske någon ser att jag är gravid.

Trött eller trött?

haha något försöker rymma.

Suck!

Gravid glow.

Kärlek.

Nu börjar det likna mig. Morgontrött med världens snyggaste frilla haha.

Låt er inte luras, så där bra ser jag inte ut i verkligheten.

Fröknarna N solar sig.


Jag i lule.

Nyfrissad med ett fåflin.

Hoppas ni har fått skratta lite denna gång eller om inte annat upptäckt en ny sida av mig ni inte sett innan.

Jag utmanar även er bloggare att bjuda på er själva:0)

Ett oväntat bud.

Häromdagen så ringer min telefon, "-Hej det här är från blomsteratiljen vid har blommor till dig är du hemma idag?"
Förvånat svarar jag ja sen väntar jag otåligt och nyfiken i flera timmar innan en dam knackar på med blommor åt mig.
Vem kan skicka blommor åt mig?
Jag väntar otåligt medan den pratglada tanten pratar och gullar med min dotter och öppnar raskt pappret strax därefter och läser på lappen:
"En liten uppmuntran , det kommer ordna sig kramar från Elisabeth och camizza"
Jag blev så otroligt glad och så förvånad.
Jag skrev till Elisabeth genom vi föräldrar en prematur mor till en annan.
Jag hade hunnit skicka ett brev och hon ett brev tillbaka sen några korta medelanden över inet när vi låg inlagda på sjukhuset med Timea.
Sen pratade vi på telefonen för första gången dagen innan blomman kom.
Jag blev så otroligt glad att hon kände att hon vill ödsla tid, pengar och ork på en människa hon nästan inte alls känner.
Och hon gjorde verkligen min dag :0)
Men jag tror vi hittade varandra på en gång vi två.
Tusen tack för den fina blomman.





Jag har inte bara legat och latat mig. Nu är äntligen vincents och Timeas ikea bord klara.
Rött med griffeltavle färg på bordsyta och sitsar.
Blev en klar "hit".







Lite bus på studsmattan har vi dock alltid tid med liten som stor :0)

Mini går själv med gåvagn :0)

Tiden går så fort.
Nyss var Timea en liten fjäril på 2kg och 43 cm nu 8månader senare har vi fått höja ribban på spjälsängen för att en morgon för inte så länge sedan kallade lilla damen på min uppmärksamhet tjutande lycklig halvvägs ut över sängkanten.

Och gissa min förvåning när min ivriga lilla tös fick prova gå med gåvagnen. full fart sen tvärstopp. överlycklig för friheten det innebar att få springa själv.
Dock! så tror hon att hon kan släppa och gå iväg :0)

Här kommer ett litet klipp på min stora tjej:




Vincent tog en tur på gräsklipparen med Ega idag.
Stoltare kille fick man leta efter när han fick svänga själv med ratten.

Jag har ingen lust längre..

Ingen lust alls.
Jag avlägsnar min man från bloggen.
Eftersom han valt att avlägsna sig från denna familj igen.
Så om 6 månader är man en skild kvinna med två små barn.

Denna gång stannar han dock i samma stad så han tar sitt ansvar för sina barn denna gång.
Men det känns hårt att bli ratad inte bara en utan två gånger.
och jag känner mig faktiskt lite bitter.
Tiden får utvisa hur allting kommer lösa sig.

Mei Tai sjal.

Igår var jag kreativ och sydde min egen Mei Tai sjal.
Jag är faktiskt riktigt nöjd.
Offrade min sittdyna och ett par gamla gardiner :0P

Så här blev resultatet:

Nu är det efterlängtade studsmattan ute.

Våra kära grannar sätter upp en studsmatta varje år som vi får ha fri tillgång till.
Vincent såg den här om dagen,
Vrålade hooooooppa och sprang som en galning.
Kunde inte få av sig skorna fort nog.
Jag tror han hoppade minst två timmar i sträck med en liten paus för vätskeintag.
Här ligger Vincent och grannflickan Matilda och tar igen sig ca 5 sekunder innan dom flög upp igen.

Men oj vilken träningsvärk han hade dagen efter den stackarn.
Men jag tror han tyckte det var värt det :0)
Det var länge sen jag hörde min lilla kille kikna av skratt som då.

Vilken överraskning. :0)

Läget såg så illa ut för bara någon dag sen.
idag kommer den danska läkaren in och frågar om vi vill åka hem på permis över dagen.
"-NÄÄ hur kan du tror det." svarade jag.
"-vi som får gratis frukost och kvällsfika här"svarade jag torrt.
Det blir tyst och han och sköterskorna tittar på mig.
Sen börjar dom fnissa.
Dåligt skämt jo jag vet, men det var nog inte svaret dom hade väntat sig. :0)



Timea försöker äta sig ut från sitt fängelse.

När vi parkerar hemma i närheten av mors bil ser jag att något hänger på hennes bakspegel.
Tänker: jaha nu har mormor varit här igen och inte orkat gå hela vägen så hon hängt det på backspegeln.
Senast igår fick jag slänga en hel påse kapsyler som hon sparat ihop.

Men förvånad blev jag när jag tittar i kassen och upptäcker en så underbart söt kudde.
Rosa med små älvor och en fin lapp nålad fast där det står.

Krya på dig Timea.
Tusen tack Vickan.



Medan jag höll på skriva det här inlägget vid 15 när vi kommit hem så börjar kalaset om igen.
Timea kaskad kräks om och om igen.
Vi ringer upp sjukhuset och det var bara att sätta sig i bilen tillbaka igen.
Ett par timmar senare blir vi hemskickade igen.



NU....20.00 är vi äntligen hemma igen hela familjen. Barnen sover och vi andas ut för stunden.
Vi ska rapportera in vajer dag och till veckan ska vi ta och träffa en dietist för att lägga upp hur vi ska få Timea att gå upp i vikt.

Känns som hela familjen skulle behöva en låååååååååång semester och då inräknas mor som ställt upp i tid och otid.

Tack alla ni som hört av er och stöttat och ringt.
Det har betytt mycke för oss.
Jag var där EN natt och kände av cellskräcken de fyra väggarna gav mig.
Tack o lov att Henrik är ex lastbilschaffis och vet hur det är och anpassa sig till ett litet utrymme en längre tid.

Nu är jag så satans trött och tänker gå och däcka i sängen bredvid min lilla flicka.
Kram på er och jag hoppas verkligen ni slipper drabbas av Rs + magsjuka (ingen rolig kombination)