Jag saknar en vän...

Vänner kommer och går.
Mest fylls livet av ytliga vänner, fika polare, någon man surrar med lite då och då, någon som man har jämnåriga barn med,

Men ibland hittar man någon, en riktig vän, en som man kan vara sig själv med, en som förstår en innan man ens öppnat munnen.
En person som inte ta illa vid om man är trött och vill vara ifred,
En vän man inte pratat med på flera veckor och när man väl tar upp telefonen så kan man börja prata på precis samma ställe där man slutat.
En vän som växer med en.
Inte en vän man växer ifrån.
En vän trots avstånd,
En vän man vet ställer upp om det skulle krisa sig.
Och att vännen vet att man finns där oavsett vad utan att bli utnyttjad.
Det finns ytterst få såna människor i mitt liv,
Men ni få är jag OTROLIGT rädd om.
tack för att ni finns.