Nu är det alldeles strax läggdags...

Men innan jag kramar kudden godnatt så skulle jag vilja berätta lite om min dag.

En tråkig sak hände idag.
Min syster ringer och berättar att en klasskompis till mig i högstadiet tagit sitt liv.
Han lämnade efter sig en mor som mist sin make på samma sätt, en tvillingbror, en storebror och om jag inte minns fel ev något småsyskon.
Även om jag gick i samma klass som honom 7an till 9.an så kan jag absolut inte säga att jag vet vem han var.
Bröderna M syntes det gjorde dom eftersom dom var så lika, dom hördes också ofta eftersom dom hade svårt att inte jävlas med varandra hela tiden. alltid i luven på varandra.
Men jag kommer ihåg R som en ganska blyg kille, en söt, funderande liten kille.
Han och jag var det som satt i rummet intill dom andra och gjorde omprov i matten.
Som sagt det är inte mycke jag egentligen kommer ihåg av honom eller någon annan för den delen.
jag vantrivdes oehört och ville helst inte ha kontakt med någon där.
Jag ville bara ha åren överstökade och sen förtränga dem.
Jag har inte en aning om vad som hänt honom under de 7 åren sen vi slutade skolan.
Men jag känner mig otroligt skakad och upprörd för hur han måste ha mått den sista tiden, vad det var som fick honom att vilja ta sitt liv.
Vad som fick honom att lämna efter sig de människor som älskar honom.

Jag gråter över dig och de dina ikväll R.
Fast jag inte alls kände dig.
Jag gråter med ett modershjärta med tanken om du hade varit min son.
Jag gråter med mitt syskonhjärta med tanken om du hade varit min bror.
Jag önskar dig ro i ditt hjärta nu.
Sov gott R,
sov lugnt.