Besluts ångest....

Följ min blogg med bloglovin

Igår fick jag min julklapp av min syster och pojkvän.
Bättre sent än aldrig men det är inte så lätt att sitta still och bli tatuerad när man vet att man har en liten dotter som kan bli hungrig när som helst.
Därför väntade jag tills hon var stor nog att ta emot flaskan.
Så medan min systers sambo tatuerade mig tog min man och syster med sig barnen på stan en sväng.
Jag är så nöjd med resultatet.. dock....
vet jag inte om jag bara ska avsluta den vid knäskålen eller om jag ska låta den få följa min kropp ändå upp till höftbenet.
Det tål att tänkas på.
Nu ska det få läka ihop lite sen ska blommorna få färg. inte heller där har jag bestämt mig vilken.
det är nog nästan två år sen jag skrev vincent på benet så man tycker att jag borde haft lite tid att tänka.
Men ack nej...
Det är skrämmande beroendeframkallande med tatueringar....