Jag har alltid varit smal men jag har aldrig varit orolig över min vikt,
förrän nu.
En bekant till min skrev en artikel om hur det är att vara smal i en värld full av bantningstips.
http://rockho.blogg.se/
Och jag kan inte säga annat än att hennes ord är mina tankar.
Innan jag fick barn har jag inte reflekterat så mycket över att folk tyckt att jag har varit smal,
Och jag fick ofta höra vänta du tills du fyller 20 då vänder det och du kommer bli rundare på både det ena och det andra stället.
Vid 21 väntade jag min son.
-Du ska se att du kommer gå upp i vikt och räkna med att du kommer behålla några kilon efter det.
Jag ska tala om att jag har aldrig känt mig så vacker som när jag var gravid..
Jag gick visserligen bara upp 7 kg och såg man mig bakifrån eller framifrån så kunde man inte ens gissa på att jag var gravid.
Jag fick kommentaren. Du ser ut som en orm som nyätit.
Men lika glad var jag för det.
Jag hade ändå kommit upp i hela 57kg
Efter jag fått min son alldeles förtidigt, så rasade jag i vikt igen.
170cm och 49 kg.
Samma var det när jag väntade barn nr två. Även där blev det komplikationer och jag har ofta undrat om det har blivit som det blivit med mina graviditeter just pga att jag inte gått upp i vikt.
Att min kropp inte ha orkat bära och förse barnen + mig med näring hela tiden ut.
Jag sökte hjälp förra veckan och fick svaret:
Har du ätstörningar bulimi anorexia?
Nej svarade jag och jag har aldrig bantat i hela mitt liv,
jag vill ha hjälp att se varför jag inte kan gå upp i vikt.
Hmm. ja men du vet att man går ner i vikt när man ammar upplyste sjuksköterskan mig om.
Något som jag aaaaaaaaaaaaaaldrig har hört förr..
Jo förklarade jag jag är fullt medveten om att man går ned när man ammar.
Men är det normalt att gå ner så pass att man har ett bmi på 16 och inte ta sig upp i vikt igen efter att ha slutat amma?
Detta är inte mitt första barn.
Jag är totalt orkeslös och trött hela tiden.
"-Ja jag måste be dig återkomma när du slutat amma om det inte blir någon ändring svarade sjuksköterskan så får vi DÅ se om vi kan göra en utredning på dig."
Jag hade egentligen väntat mig detta. och skulle nog aldrig ringt om inte min man hade propsat på iom att han är orolig för mig.
Man ser dagligen reportage om hur man ska gå ner i vikt men jag hittar ingenting om hur man kan göra för att gå upp i vikt.
Ät mer smör på mackan, ät en semla till frukost.
Hade det funkat hade jag vägt betydligt mycket mer idag.
Sorgligt men sant så har inte jag många vänner som är överviktiga pga att jag fixar inte att höra.
"Du har tur du som är smal du kan ha på dig vad du vill och äta vad du vill."
Många ser inte att man kan lida precis lika mycket underviktig som tjock.
Och jag lider inte för hur någon annan ser mig.
Jag mår dåligt när jag ser mig själv i spegeln och ser hur jag mer och mer förvandlas till en skugga av mitt forna jag.
Inlägg
12 kommentarer:
Det är absolut inte roligt att få de där kommentarerna om hur smal man är. Man får nästan dåligt samvete, för något man inte rår för, och som om det vore ens eget fel att den som kommenterar är överviktig. Nu är inte jag särskilt smal ändå, men de gånger jag får den kommentaren känns det inte så kul. Särskilt inte när det kommer från en tolvårig söt lillasyster vars elaka klasskompisar (tjejer såklart) retar henne för att hon inte är pinnsmal som dem.
Svar: Det är onekligen synd att vi personer som är född smal inte kan göra så mycket för att ändra vårat yttre. Men jag hoppas samtidigt att acceptans från samhället kan träda fram lite mer, då kanske vi slipper skämmas för vårat yttre samt inte ha några problem med, under, efter graviditeten.
Lots of Love darling* Hugs.
Jag tror att vår bästa chans att expandera är att bli body-builders! Eftersom fettet inte stannar på oss får vi fylla ut oss med muskler istället. Haha, det är synd att vi är så förbannat lata bara! ;)
elina: Tyvärr är skolan ett helvete vi alla måste ta oss igenom.
Tar man inte sig till "toppen" på en gång så duger man aldrig även om man är smal/tjock har glasögon eller finnar.
Men med tanke på hur fin familj hon har så är jag 100% säker att hon kommer att sluta skolan med självförtroendet på topp när den tiden kommer.
sheena:Starkt gjort av dig att göra denna denna artikel.
Den behövdes verkligen. och jag är glad att den kom ut i en gratis tidning som hamnar i varje hem.
zarah: haha eller hur... du och jag kan ställa upp i bodybildarskönhets tävling miss Z and miss E.
Våran talang kan bli att jonglera våra ungar fram och tillbaka.
haha
Det enda jag vill säga är att ge dig inte, kräv en utredning om du är orolig. De borde veta att de ska ta sånt på allvar och när man själv söker hjälp så är det ju av en orsak. Vårdcentralen borde åtminstone ta en sk hälsostatus (blodprov) för att se hur dina olika värden ser ut och hur din kropp reagerar på din låga vikt. Det tror jag skulle vara skönt för dig att veta.. och det är deras ansvar att kolla.
Varm kram från Vida
Hej Vännen!
Vad tråkigt att läsa att du inte mår bra! Önskar jag hade nått super knep. Och en sak, är det inte lustigt att folk slänger ur sig 2 gud vad smal du är", men INTE "gud vad tjock du är".. Finns visserligen dom som e elaka och säger både och men det verkar vara ok att säga att någon e sjuuuukt smal osv. Du verkar ha onormalt hög ämnesomsättning, det tkr jag dom kan kolla upp, det krävs liksom bara ett blodprov! Hoppas det "löser" sig lr vad man ska säga. Jag finns här om du vill snacka. Och du, jag tkr du e fin precis som du är! Kramar Elin, ps. om ca 2 v så smäller det;)
Jag har också hört det där med att man går upp i vikt... nu gick jag ju inte hela tiden med flickorna, men visst sjutton gick jag upp 20 kilo för det -men bara på magen och brösten.
Och när flickorna föddes tog det inte många dagar innan vikten försvann... amningsreserverna (de i midjan typ bak på ryggen) satt i längre eftersom jag inte fick amma flickorna, men i övrigt så är kroppen återställd.
Tror att extra vikt efter barnen var med vanligt förr då man hela tiden sade att man måste äta för två, nu vet man att när man väntar ett barn behöver man inte äta mer än ett knäckebröd varje dag i energi.
Ps. Och att amma är som att träna stenhårt dygnet runt och som med all träning är det viktigt att dricka mycket!;.)
Jag har precis samma problem som du! När jag var yngre var jag jättesmal och min svenskalärare ringde hem till min mamma och undrade om jag hade anorexia. Det var så jobbigt och jag var så trött på "påhopp" om att jag var så mager (något motsvarande skulle man aldrig våga häva ur sig till någon som är överviktig). Jag kände mig alltid så ful (min mamma hade f.ö. samma problem när hon var ung).
Nu väger jag nog 51 kg och är 169 cm och är helt nöjd med min vikt och jag har accepterat hur jag ser ut. När Julie föddes gick jag ner till 49 kg. Under graviditeten gick jag inte heller upp så mycket.
Jag har också funderat mycket på om min vikt kan ha något att göra med att min dotter kom förtidigt. Ibland känns det som om min kropp var för liten för att bära ett barn i nio månader... Jag har kollat min ämnesomsättning och den är inom det normala, men ganska hög.
Jag såg bilder av min mamma som ung, hon var fotomodellssnygg! Och då tyckte jag att det var så tragiskt att hon gick omkring och tyckte att hon var så ful...
Jag hoppas att du kan känna dig nöjd med dig själv för om du fysiskt mår bra borde ju allt vara ok.
Bra skrivet Emma! =)
Känner väl igen mig i det du skrev!
Jag har blivit utredd för diverse allergier såfort jag sökt "hjälp", riktigt irriterande då jag vet att jag mår bra, och det har såklart inte påvisat något sådant sedan heller. En konstaterade snabbt bara: du "verkar" ha hög ämnsesomsättning, hejdå.
Jag som är 158 lång med mina knappa 40kg var vackrare och lyckligare över min kropp än någonsin under graviditerterna när jag kom upp i hela 50 och tillochmed 51 kilo, som rasade lika snabbt som jag gick över från förlossningen till bb.. Under amning har jag varit nerepå så lite som 36kilo och det var inte kul, och då efter Alva hade jag ändå en DD kupa och ammade henne 1½ år! Nu med Milla började hon med vanlig mat och ersättning tidigt och delammade fram till 6 månader om ens det eftersom kroppen inte orkade producera mer mjölk med min lilla kropp..
Nu snart ett år efter jag slutat amma henne har jag gått upp knappt ½ kilo! Längtar till jag åtminstånde är uppe på 40 igen, är 2½ kilo kvar dit och det går riktigt tungt att komma dit.
Jag har tänkt många ggr att kontakta vården och få hjälp en gång för alla, men känner att det är inte ens lönt.
Nej inte allt för bra mår man över sin ofrivilligt minimalistiska kropp och numera liten A kupa när man är van med något mer, än om lite, men lite gör stor skillnad på en liten jag =)
Vi får kämpa tilsammans! ;)
Oj hade missat att så många hade svarat på detta inlägg.
Vida: Jag kommer ta kontakt med vc igen när jag känner att jag orkar.
Elin: Tack gumman du är en pärla :0)
Mammamelissa: Håller med dig att amma tar på kroppens resurser.
Lisa: Är det inget som är fel och det är bara så att jag har hög ämnes omsättning så hoppas jag att jag kan acceptera och gå vidare.
Men jag skulle även gärna vilja vet om det finns något samband med min vikt och min obeskrivliga trötthet eller om det bara är att jag är småbarnsförälder *fniss*
Sofia: Ja du har inte haft det lätt du heller med din vikt kan jag tänka mig.
Självklart får vi kämpa tillsammans.
Skicka en kommentar