Fyra generationer tillsammans....

Satt och tänkte igår när min mor tagit med sig min son på en liten bil tur,
vad lyckligt lottade mina barn är som får ha så många nära och kära på ett och samma ställe.

När jag var liten så bodde min mormor och morfar ca 100 meter i från vårat hus.
jag kommer ihåg hur underbart det var att springa dit barfota och leka i min mormors trädgårdsland.
Dra upp morötter och persilja ur landet, torka av i daggen och äta i ljuset av morgonsolen.
Sitta med min mormor på trappan och stoppa strumpor när jag ville ha en stund för mig själv utan mina syskon.
Eller sitta och tälja på en träbit med morfar i hans verkstad.
Jag kände mig så hemma där så hade någon av mina morföräldrar tappat bort något så visste jag exakt vars saken fanns.
För det hade jag allt sett under en av mina dagliga snokar rundor.

Idag så bor vi än en gång tillsammans allihopa plus minus några familjemedlemmar.
Min mor flyttade först till detta lilla samhälle utanför övik.
Något år senare flyttade min mormor in i huset bredvid.
När jag flyttade hem till övik igen så ville det sig så väl att lägenheten under min mor blev ledig precis i denna bostadsbrist.
Så nu bor vi här 4 generationer tillsammans.
Visst kan man gå varandra på nerverna ibland men det är faktiskt underbart att få ge mina barn den tryggheten och upplevelsen att kunna ha familjen så nära.


Idag är det inte mig min mor eller min mormor håller i famnen utan mina barn
Och det värmer mig i hjärtat att se vilka starka band som skapas till ytterligare en generation.
Och att veta att dom har inte bara en generation att stjäla erfarenhet och glada minnen ifrån utan två.