Intriger på hög nivå.

Jag har ofta saknat att min mor inte haft någon direkt släkt att tala om.
Det är vi, jag, mina syskon, mina barn, min mor och min mormor (även en relativt nyhittad kusin) och en morfar i Tyskland.
Men jag börjar mer och mer luta åt att det är ganska bekvämt så.
Vi har inte så många intriger i vår familj, visst finns det historier och skelett gömda i garderober här också, men nog inte i närheten som i en stor familj.
Vi är framförallt ärliga med varandra, det må vara lite smärtsamt att ibland få ärligheten serverad av dem man älskar mest, men jag skulle inte vilja ha det på annat sätt.
Förhoppningsvis lär livet en bli allt mer ödmjuk för varje dag som går.
För den dagen jag inte längre kan försöka tänka mig in i en annan människas situation så vill jag inte leva längre.
Har man kommit till det stadiet så kan resten av ens dar lika gärna vara förbrukade, för då har man glömt hur det är att leva.

Jag har även en far, ett ämne jag inte gärna går in på,
Jag har mycke jag skulle vilja få ur mig på bloggen, men jag har ingen önskan att varken hänga ut mitt ex eller min far mfl här.
Men dom två är dom största bovarna i min sinnesfrid. För hur jag än och åter igen försöker så kan jag inte sätta mig in i deras tankar, handlingar och känslor.
Jag vill gärna förstå och i vissa fall har det gått år av dumdristig självplågning för jag kommer inte ett enda steg närmare på vägen att förstå..

Nu har det dragits igång intriger på min fars sida, en släkt jag egentligen inte känner.
Intriger som utspelade sig innan jag var född.
Men vissa människor vill inte släppa detta hat.
Vissa förstår inte att kärlek till en människa behöver inte betyda att man överger allt annat.
Och MÅNGA behöver inse att "resultatet" av denna kärlek ska knappast stå till svars för deras handlingar.
Blod är tjockare än vatten... min "andra" familj har ätit mycke blodförtunnande i sitt liv.
En viss del av mig söker och vill lära känna denna del av familjen.
Men den andra delen av mig känner precis som bilden visar.

Jag VILL lära känna den delen men jag BEHÖVER inte dem.
Mitt liv är rätt tillfreds som det är i det stora hela, och är inte jag (vi) välkomna som vi är så vill jag inte heller ta del av dessa människor.
Även jag behöver människor runt om mig som kan försöka tänka sig in i min liv.
Förstå att även jag är en individ.

Vad jag egentligen ville med detta inlägg vet jag inte.
Det är så mycke som inte kan skrivas just för att jag inte vill peka ut personer.
Men det här en jäkla soppa, och jag vet helt ärligt inte om jag vill ta del av det jag söker.

På vift en kall nyårshelg.

Elisabeth och jag började prata genom en annons i Vi Föräldrar en prematur mamma söker en annan.
Vi skickade några få brev till varandra sen tog vi upp telefon kontakt och det kändes verkligen som om att denna tjej och jag känt varandra hela mitt liv.
Vi hade pratat i snart ett år och nu var det äntligen dags att få träffas live.

Dagen innan nyår var allt packat, och när nyårsmorgonen nalkades så hade jag såklart försovit mig,
Väckte junior och gjorde frukost, och plockade i ordning de sista som skulle med.
Hade packat extrakläder åt honom i handbagaget men eftersom dessa stod närmast så var de dessa som åkte på en liten speedad kille i farten.
När jag väl fått in mig och en väldigt spänd liten kille i bussen så bär det av mot Östersund.
Vi kommer inte långt innan olyckan är framme, grabben kräks och extra kläderna har han på sig
SUCK!!!
Försöker lugna honom och torka honom ren, hade tack o lov en påse i väskan där allt hamnade, men så stod vi inför nästa problem,
Vad i helskotta tar jag på grabben?
Jag själv åkte i en långärmad tunn tröja med munkjacka över, så jag påbörjade konsttricket att lirka mig ur min tröja utan att behöva strippa inför hela bussen.
Och jag måste säga att jag lyckades rätt bra :0)
För fram kom vi hela och rena.


Mötte Elisabeth på buss stationen och det kändes som att träffa en vän man inte sett på länge.
Hem till familjen för att ta itu med lite nyårsförberedelser.
Och vi fick en jätte fin kväll tillsammans.

Jag & Vince, Elisabeth & C samt A&L

Vince Lycklig på en medicinboll

Boris & Elisabeth

Jag får hålla allra sötaste C

Men inte nog med att vi hade en underbar nyårskväll med trevliga människor och god mat så hade Elisabeth fixat en överraskning åt vince.
Vi fick en privatvisning av ett snöigt zoo.
Och ögonen var som tefat på Vince när han fick se de stora Sibiriska tigrarna, lamor och alpackas och kameler.
Men höjdpunkten var när vi kom in i tropikhuset och fick se apor i alla storlekar, ormar, ödlor och krokodiler.


Men självklart var det någon liten man som tömt batteriet i kameran när vi kom fram så det blev ytterst få och dåliga bilder med telefonen.
Lyckan lös i ett litet ansikte när vi fick komma in och mata lemurerna.


Resten av tiden spenderade vi tillsammans ute och inne och tog vara på den lilla tiden vi hade att lära känna varandra live.

Promenad i -20 grader.

Vincent och Boris åkte pulka och madrass

Jag busade med "lilla" vovven Dollar

Det hans även med lite fingerfärg

Och kladdigt blev det

Vi har haft en jätte fin helg och blir det som vi tänkt oss så träffas våra familjer till sommaren igen :0)