Pga brist på fantasi

och uttråkning denna söndagskväll har jag varit och nallat en lista på min kusins sida.
Hoppas inte damen misstycker :0)

HAR DU:
Opererat dig: Ja när min dottern kom till världen med planerat akutsnitt.
Piercing: Har haft i läpp och i näsan 4 gånger.
Tatuering: En tribal som blev en djävul som snart konverterar till en vädur på armen och barnens namn inbäddat i blomrankor från fot till knä.
Barn:En son född nov -06 och en dotter född Aug -08
Använt droger: Inte mer än rökning och alkohol
Hamnat i slagsmål:Inget värt att skryta om.

JUST NU:
Äter du: Nödvändigt ont, just nu popcorn
Dricker du:En öl
Ska du:Antingen forstsätta läsa min bok eller slösurfa
Lyssnar du på: Sevendust
Väntar du på: Bättre tider
Tittar du på: Skärmen men bodygaurd står på i bakgrunden
Har du på dig: jeans och munkjacka.

DIN FRAMTID:
Barn:Jag är rätt nöjd med mina två, vet inte om jag vågar utsätta min familj för ett ytterligare försök i framtiden.
Giftermål: Skild, är tveksam att det kommer bli en make nr 2.
Karriär: Blir nog en liten svetsare av mig med tids nog

VAD DU FÖREDRAR:
Kramar eller Kyssar: Både och, En spontan kram är det bästa som finns men en djup kyss kan vara svindlande
Kortare eller Längre: kortare eller längre ? som partner? längre, vill gärna kunna känna mig liten i mellanåt.
Snygg mage eller Snygga armar: har en förkärlek till armar,
Busig eller lydig: fullifan med glimten i ögat heter det :0)

HAR DU NÅGONSIN:
Kysst en främling: Det har hänt
Tappat bort glasögon/linser: Hade liner på mig glasögon i väskan, satte mig på väskan i fyllan, när jag vaknade var ena lincen borta och glasögonen paj.
Brutit ett ben: 1 revben vis två tillfällen, en lilltå och ett pekfinger.
Rymt hemifrån: Har aldrig tänkt tanken, har varit för lat.
Röntgats: Några gånger.
Krossat någons hjärta: Inte allt för illa hoppas jag
Mobbat någon: nej, mobbad och senare den som tog mobbade i försvar.
Gråtit när någon dött:Ja

TROR DU PÅ:
Kärlek vid första ögonkastet: Det är nog världens vanligaste ögonsjukdom, kärleken gör det blind, äktenskapet ger dig synen åter.
Gud: Nej, men väldigt avundsjuka på dem som kan lägga över sitt liv i någon annans händer och ha tilltron att allt löser sig.
Mirakel: Ja, vardagsmirakel
Aliens: Känns ensamt, tanken att vi skulle vara dom enda i hela universum, Att vi bara är en slump, ett par parasiter som råkade komma till av misstag och har förökat sig.
Magi: Beror på vad man menar med magi.
Ett himmelrike: Är nog rätt individuellt.
Tomten: Nej
Änglar: Änglar i form av människor ja, skyddsänglar lika väl.
Transformers: I såfall vill jag ha en med Amazon förklädnad.

BLANDAT:
Är du kär i någon? Nej, jag hoppas på att få bli i framtiden
Önskar du att du bodde någon annanstans? Drömmer om min lilla stuga i skogen
Tycker andra att du är attraktiv? Jag tror inte jag ger kolik och kväljningar iallafall.
Dricker du? Ja, både vatten, kaffe och öl, ett och annat vin glas slinker också ner.
Använder du droger? Nikotin
Vilket schampo använder du? Nästa fråga...
Vilken parfym använder du? Kör naturell
Vad är du rädd för? ovisshet, maktlöshet.
Gillar du att tvätta? Jag gillar rena kläder, men tvätta är ett nödvändig ont det med.

Igår träffade vi tomten...

Julaftonsmorgon, Blir väckt av en pigg glad kille som säger GOD JUL i örat på mig.
Han försvinner in och väcker sin syster, jag masar mig upp som vanligt halvdöd och kaffesugen.
Kommer in till min lilla tjej som hållit mig vaken större delen av natten och upptäcker att hon andas som en 90årig gubbe som sprungit maraton.

Intar min frukost i väntkön till sjukvårdrådgivningen, 40 min senare får jag prata med en tant,
Ber om att få komma in så hon får andas ventonlin,
(inte första gången hon får andningsbesvär, troligen har hon fått förkylningsastma som följdsjukdom fårn Rs-viruset)
Får en tid 14,20.

Blir nästan gråtfärdig i väntrummet på akuten när kalle börjar på tv, jag hade sett fram emot att få sitta finklädd och mysa med mina små framför tv´n och se kalle och höra hur mamma börjar med maten i köket.
Men två timmar senare kommer vi därifrån med en betydligt piggare tjej och det är huvudsaken.
Med sig fick hon Bricanyl.

Hem till matlagningen som står och väntar och tomte som inväntas inom kort.
Liten kille har väntat otåligt men snällt hela dagen på tomten.
Knappt han får i sig någon mat.

Sen kommer min bror (alias tomten) Han är på väg att tomta för andra vänner men har väntat in i det sista så vi har hunnit få i oss lite mat.
Vincent kramar osäkert tomten och tackar för säcken med paket han lämnar.

Timea däremot genomskådade tomten ganska snart, flinade upp och försökte peta honom i näsan. :0)
Efter tomten gått Infann sig glada rop och skratt av barn som slet i paket,
"Rättelse" vincent var överlycklig att få öppna dubbelt så många paket eftersom Timea brydde sig föga,
varför öppna paket när man kan jaga katten med blomspruta.??


Hur som haver, det blev inte direkt som vi planerat denna jul, men vi hade varandra,
Och ser fram emot en lugnare jul utan sjukhusbesök nästa år.

Jag vill att ni tar er tid att läsa detta

Kränkning utförd av socialtjänsten i Marks kommun

Den 28 oktober 2009 utsatte socialtjänsten två små barn för för vad vi anser vara ett övergrepp av den. Barnen, en flicka 4 och en pojke 5 år har varit placerade tillsammans och i samma fosterhem under 4 år. På onsdagen d 28 åker familjehemmet med barnen på ett umgänge med modern. Barnen protesterar vilt. De får bända upp pojken händer då de skall ha honom ur sängen. Vara två stycken för att klä honom och han vägrar äta. Flickan är molocken och vill inte åka hon heller.
Ingen av barnen har någon anknytning till mamman och har fram tills våren 2009 bara träffat mamman två gåner per år. På vägen ner talar pojken om att han hoppas att ”mamman” inte skall vara hemma. Barnen lämnas över till skyddspersonal då fosterhemmet inte får närvara vid umgängena. Personal med direktlarm till polisen.

Överlämnandet går bra utifrån att fostermamman lovar och bedyrar att komma och hämta barnen. De skall ju bara vara där en stund. Då tiden har gått och fostermamman kommer till mötesplatsen för att hämta barnen möts hon av de två socialassistenter.
Familjehemmet frå veta att de sagts upp med omedelbar verkan och barnen har omplacerats till ett jourhem. Barnen hade inte mer än det de stod och gick i. De fick inte med nalle eller snuttefilt saker som står för trygghet och de fick inte säga hej då till fosterfamiljen.
Agerandet är i sin helhet helt oförsvarligt ut ifrån barnens synvinkel. Ur skall dessa små någonsinn kunna lita på en vuxen igen. De rycks upp från allt som tryggt invant, allt de känner till som sitt eget. Sin ”familj” sina kompisar, sina fritidsaktiviteter.
Orsaken till omplaceringen och uppsägningen är att fosterfamiljen anklagas för att inte samarbeta inför ett beslut om hemflytt. En hemflytt till en familj där mamman är diagnostiserad med lätt utvecklingsstörning och hennes nye man är starkt kriminellt belastad.




Läs mer på... http://www.barnmisshandelavmyndighet.se/
Och glöm inte bort att skriva under protestlistan.

Dagis korten

För mig är det en gåta hur fotografen fick mina barn att sitta still och se glada ut.

Så här är dom mina små busfrön


Med tanke på att så här mycke bryr dom sig om kameran i vanliga fall.

Soffprojekt

Jag ÄGER en symaskin :0)

Jag grät inga tårar direkt när min mormor kom och berättade att hon och hennes nyinköpta 4000kr symaskin inte drog jämt,
Och hade beslutat sig för att köpa en ny och den gamla skulle bli min julklapp.
TJOHO!!
Jag har tre st. men alla har tagit livet av sig efter en tid och står på vinden och samlar damm.
Så nu kliar det i fingrarna efter att få skapa.

Mitt första projekt blev en utklädnings cape,
Tanken var att den skulle passa en 4-5åring, men junior vägrar att befatta sig med sånt trams.
Dock blev lillan eld och lågor.



Var visst tvungen att sy en ny i mini stl efter mycke snubblande, så nu har jag en liten lycklig tjej.

Nu väntar nästa projekt, Vincent vill ha en dinosaurie dräkt. Det lär bli en utmaning :0)

Jämställdhet

All heder åt mitt eget kön, Men det är vi kvinnor som skriker högst om jämställdhet.
Visst med all rätt många gånger.
Lika lön för lika arbete, det ska finnas lika många kvinnor som män på en arbetsplats.
Att vi klarar av vilket arbete som helst lika väl som en man.

Jag har valt ett mansdominerat yrke.
Svetsa är det jag vill göra.
Men jag möter motstånd, Inte av män, UTAN AV KVINNOR.

Vi som skriker högst i dessa sammanhang är dessa som kommer med kommentarer som:
"Svets?? varför satsar du inte på vården istället?"
Precis som det inte undgått någon att inom vården jobbar du röven av dig för nästan ingenting. dvs om du har turen att få ihop dina pengar på de 1-4 ställen du behöver jobba på för att få ihop dina timmar.
Men eftersom jag är kvinna passar det sig bättre att jag väljer ett vårdyrke framför svets.
Min arbetsförmedlare (kvinna) som det står om i inlägget nedan var väldigt skeptisk att jag skulle fixa detta för jag kunde ju bli "smutsig" och var tvungen att ligga på backen.
Den andra arbetsförmedlaren jag mötte (man) var helt och hållet positiv och gjorde vad han kunde för att hjälpa mig in på utbildningen utan att komma med urbota dumma påståenden.

Det kanske hade hjälpt om jag varit en storbyggd maskulin kvinna (mest troligt lesbisk i andras ögon) för att det skulle vara acceptabelt för mig att jobba på en mansdominerad arbetsplats.
För det verkar vara så vi kvinnor ser på saken.

Varför är det vi som skriker högst som har fördomarna om kvinnor på manliga arbetsplatser?
Det är i grund och botten vi som motarbetar oss själva.
Det är vi som har fördomarna mot oss själva.

Jag känner mig könsdiskriminerad av mitt eget kön.

Uppdatering

Aktivt bloggande i all ära, men jag tror mer på att skriva när man faktiskt har något på hjärtat än att pränta ner några rader varje dag om att man ätit, skitit och sovit osv.
Känns som det hänt en hel del sen jag sist bloggade men samtidigt så känns dagarna som en evighetslång väntan..
Jag vill ta tag i mitt liv, jag är redo att börja med alla förändringar för att ta mig mot mitt mål.
Men istället pga regler och paragrafer så sitter jag här och väntar dag ut och dag in.

Har tänkte länge på svetsutbildningen och kommit fram till att det är något jag verkligen vill göra.
När min dotter var 10 månader och jag fortfarande var mammaledig knatade jag in på arbetsförnedringen, tänkte att det måste ju vara positivt att veta vad man vill, ta tag i saken på en gång och skriva upp sig på väntelistan.
Allt jag möter är motstånd.

När jag först nämner mina planer tittar kvinna skeptiskt på mig och säger.
1. Tycker du om att bli smutsig.
2. Gillar du att ligga på backen sommar som vinter.
Svarar att jag tror att jag uppskattar det lika lite som vilken karl som helst.
Men vad gör lite skit när det finns dusch.
1. Som småbarnsförälder är dagarna du kommer hemifrån helt ren rätt lätträknade,
2. Man spenderar med tid på golvet/ backen än man gör ståendes.

Får dock höra att jag måste först vara inskriven/arbetslös i 3månader för att ens få söka utbildningen, och därefter kommer jag bli kontaktad av ungdomsgarantin (lekstugan)
Där hamnar alla som är 20-25.
Och är du under 25 så vet du tydligen inte vad du vill.
När man då är med i ungdomsgarantin kan man bara gå svetsutbildning i 4 månader sen måste man hitta en annan sysselsättning.

Redan då höll jag på bli vansinnig.
Jag har två barn på heltid, ingen utbildning, inget körkort och det ligger helt och hållet på mina axlar att hitta ett sätt att försörja oss alla.
För fan ta den som tror att det är slappt och bekvämt att leva på försörjnings stöd.
Jag trodde verkligen arbetsförnedringen uppskattade folk som visste vad dom ville.
Men det är tydligen inte så.

Så nu är det en evig väntan tom dec då kan jag påbörja mina 4 månader så dom flyter ihop med min 25årsdag så jag faktiskt kan fullfölja den utbildning jag startat.
Har äntligen sparat ihop några slantar att kunna skriva in mig på körskolan,
Plus att jag hade lyckats lägga undan lite från min norm varje månad för att ha till körlektioner.
Då kommer nästa stöt,
soc har sett att jag har ett sparkonto och detta måste jag nu redovisa.
Det betyder att de pengar jag faktiskt lyckats lägga undan nu kommer dras bort från min levnadsstandard. så jag är tillbaka på ruta ett.

Moment 22. har jag inget körkort är chansen till jobb rätt liten, men jag behöver ett jobb för att kunna ta ett körkort.
Kände verkligen att luften gick ur mig.
Det är inte meningen att man ska kunna ta sig på fötter, som ensamstående socialfall.

Jag är fullt medveten om att jag satt mig i den här sitsen, det var mitt val att inte fullfölja gymnasiet(även om det är ytterst få som verkligen fått en karriär efter avslutat gymnasium) och det var mitt val att skaffa mitt första barn vid 21.
Men, man hade väl inte räknat med att bli ensamstående så pass tidigt, man hade inte heller räknat med att själv ha 100% ansvar för barnen.

Man hör många gånger att det måste vara tufft att vara ensam med två småbarn.
Det är inte jobbigt att ha två barn, det är omständigheterna runtom som gör livet lite tufft ibland.
Lätt att vara efterklok, men jag skulle ha gjort mig oberoende innan jag satte mina barn till världen,
Men det finns ingen anledning att egentligen titta bakåt, det är ändå inget jag kan påverka utan det är framtiden jag har som mål.

Men det är sååå svårt att bara sitta och vänta när man är redo att skapa ett nytt bättre liv för mig och mina kottar.

Hjälp mig vinna lite barnböcker.

Gå in på länken och rösta på sagan och hjälp oss vinna lite böcker.


TACK ALLA SOM RÖSTAT :0)

Är det något jag verkligen älskar så är det att läsa, ett intresse som jag hoppas på att kunna överföra till mina barn.
En saga har vi alltid tid med vilken tid det än är på dygnet.
och jag längtar till den dagen jag kan ge barnen böcker jag själv gillade som barn/ungdom.
För få barn/ungdomar läser i dagens läge.

Tänkte dela mitt hem med er.

Tydligen var det dags att uppdatera bloggen :0)

När jag flyttade hem igen 60 mil från Arboga till Örnsköldsvik så flyttade jag sonen och lilla damen i magen utan en enda möbel förutom min säng.
En lägenhet stod och väntade på oss.
Med hjälp av familj och vänners hjälp och tid står vi här 1½år efter med ett riktigt hem.
Alla möbler är ärvda, lånade eller köpta av mig och mina nära.
Tack alla för all hjälp till vårat mysiga lilla hem.

(Lägg även märke till att det bor två barn i detta hushåll och en ensam liten mamma.
Leksakerna äter upp lägenheten.)

Stor och liten hall.

Vardagsrum.
Köket.

Mitt sovrum.
Barnens sovrum.

Är det verkligen barnen vi ser i första hand?

Fick nyligen höra att socialstyrelsen fokuserar på barnets rätt till sina föräldrar och inte tvärt om, något som låter jätte bra och underbart i TEORIN.
Verkligheten ser dock helt annorlunda ut.

En förälder har umgängesrätt till sitt barn men barnet i fråga har inte umgängesrätt till sin förälder, är det då att se till barnets bästa?

Den föräldrar som inte har barnet boende hos sig kan försvinna i två år men ändå komma tillbaka och kräva umgängesrätt fast tex barnen inte känner föräldern för der är hennes eller hans rätt till umgänge.
Den förälder som inte har vårdnaden kan flytta precis var som helst i landet/världen utan någon som helst skyldighet att finnas för sitt barns umgängesrätt.
Mao barnen är skyldig föräldern umgängesrätt medan föräldern inte alls är skyldig sina barn rätten att få umgås med föräldern.

Jag kanske är dum som kämpar för mina barns rätt till båda föräldrarna,
Att få växa upp med både en mamma och en pappa även om föräldrarna inte lever tillsammans.
Det är alldeles för lätt att producera ett barn för att sen avsäga sig sitt ansvar för det liv man skapat.

Det hade varit mycke enklare att leva mitt liv helt solo med barnen, utan att behöva lägga energi ork på något som borde vara en självklarhet.
Kan något som så många män och kvinnor dagligen kämpar för att få vara delaktiga i vara så lätt att prioritera bort?
För mig är det oförstårligt.

Jag tror alla parter kommer ångra sig bittert en dag om jag slutar med mina enträgna försök och bara låter saker rinna ut i sanden.
Men det är samtidigt omöjligt att förtränga när man hör det dagliga lilla pappamantrat i örat.
Och det svider i mammahjärtat att jag inte kan ge dem vad de vill ha.

Inga bortförklaringar, Jag VET att du kan bättre än så här.
Jag har sett det tidigare.

Igår föddes en ny blogg

Min bokblogg.
Nu har jag en chans att rekommendera min böcker för dem som faktiskt är intresserade och inte mina stackars bekanta:0)
Kommer lägga fram förslag på allt från tantsnusk till fantasy.
Ett nytt tidsfördriv för tråkiga kvällar.
<----------Länk till bloggen finns till vänster.

Idag bidde det dragrace :0)

Liten Testade sina steg i gräset.



Timea lyfte inte ens ögonbrynet när bilarna drog igång.





Men vince satt klistrad med blicken på bilarna, förutom här då han tar sin fikapaus.



När jag ändå lägger upp bilder från dagen så måste jag visa hur duktig min lilla tös blivit på att gå.



Leker tittut i katt trädet.


Lek vid vatten tunnan :0)

Jag har blivit Bjuden på bröllop i Oktober

En av mina barnsdomsvänner ska gifta sig med en jätte fin kille.
Hon har inte haft ett lätt liv så jag önskar henne all lycka på vägen
mot sitt nya liv som fru och mor.

Men jag har ett problem, alla kommer säkerligen komma i par, jag kommer ensam.
Därför har jag ett behov att se strålande ut.
När man i vanliga fall är en jeans och t-shirt tjej så har man inte så mycke hum om det här med att klä upp sig, men jag både vill och kan se ut som en kvinna så varför inte visa det för en enda kväll.

Men jag behöver RÅD...
TIPS IDÉR.

Spinkig, kylskåpsvit, bystlös kvinna med försmala vrister och för stora fötter söker kläder.
(haha titta där kom kvinnligheten genast fram)

Satt och funderade på klänning så klart, men allt jag äger är svart, och svart,vitt och rött går bort på bröllop.
Jag funderar på stövlar med klack till men alla ser ut som gummistövlar mot mina smala vrister.
Ingen som lust att hjälpa mig shoppa upp lite pengar eller komma med smakråd.
Jag behöver HJÄLP. det här med uppklätt är inte min grej.

Till sist så önskar jag Jenny och Andreas lycka till med bröllopet och må ni åldras lyckligt tillsammans :0)

Vad är det för FEL på män?

Eller är det jag som är en idiotmanget?
Efter jag blev själv insåg jag att det var rätt öde på min msn, folk man surrat med har droppat av en efter en under årens lopp.
Kväll efter kväll satt man och stirrade på datorn ihopp om något att göra eller någon att surra med men nej.
Därför gick jag med på lite kontakt sidor.
Bara för kul inte för att träffa någon.
Jag känner att mitt liv just nu är nog komplicerat för att blanda in ytterligare en person.
Allt står klart och tydligt på min sida.

"Just för tillfället letar jag bara efter personer att surra med.
Är varken intresserad av ragg eller blivande förhållande.
Jag tänker lära mig stå på mina egna ben först."

Även garderade jag mig mot ev idioter.

"Bespar mig era tragiska sexanspelningar. jag är lika lite intresserad av att se bild på din kuk som att studera koskit.
Personen gör snoppen intressant inte tvärtom...
Men jag gissar på att de flesta av er som skickar dessa bilder och kommentarer är närmast analfabeter så jag tvivlar på att ni kommit så här långt ner i min presentation.
Ps: det är skillnad på att vara kramsjuk och gubbsjuk."

Men tydligen verkar det ändå inte gå fram.
Man får det ena efter det andra "roliga" förslag.
tex: vad svarar man på ett meddelande som lyder:
"-mmm snygg du är, har du en fin rumpa?"
Jo man svarar "Nej men en fin fot som kan passa i din"

suck jag blir så less, och om man någon gång råkar börja prata med någon som verkar trevlig och intressant så dröjer det inte länge innan den rätta personligheten kommer krypandes.
Det är besvärligt att jag har barn, det är besvärligt för många att dom kommer alltid att komma i första hand.
Och det är besvärligt att jag prioriterar dem före allt annat.
Därför undrar jag om det ens är värt att börja prata med någon som inte har barn själv. för det verkar så främmande för barnlösa karlar att förstå.

Sen undrar jag varför alla snygga/trevliga människor verkar ha utvandrat till luleå av alla ställen?
Vars tog alla övikskillar vägen? eller så är dom inte så desperata så dom behöver använda sig av datesidor utan kan springa på olles och ragga istället.

Även om jag inte är intresserad av att träffa någon nu, så finns där alltid förhoppningen att man ska möta någon trevlig person, Någon man kan prata länge med något som kan utvecklas över en tid. Inte någon jag tänker träffa lördagen därpå för att ha sex som vissa verkar tro.

Men då är ju saken den att träffar man någon långt borta som också har barn blir det problem.
Även om man skulle tycka om varandra mycke så måste man vara realist.
Förutsättningarna är rätt dåliga om man bor ca 50 mil ifrån varandra.
Man kan aldrig uppleva en vardag tillsammans, se hur man funkar tillsammans en vanlig dag,
Man kan inte träffas över en fika och se om barnen funkar ihop,
Så drömma eller vara realist är frågan?

Bättre är nog helt enkelt låta bli, tills jag råkar springa på honom med stort H en dag. när förutsättningarna är lite bättre.
Det här med att dateá är en djungel, förstår att många föredrar att leva själva.
Det är ett evigt puzzlande innan bilden blir komplett.