Eller är det jag som är en idiotmanget?
Efter jag blev själv insåg jag att det var rätt öde på min msn, folk man surrat med har droppat av en efter en under årens lopp.
Kväll efter kväll satt man och stirrade på datorn ihopp om något att göra eller någon att surra med men nej.
Därför gick jag med på lite kontakt sidor.
Bara för kul inte för att träffa någon.
Jag känner att mitt liv just nu är nog komplicerat för att blanda in ytterligare en person.
Allt står klart och tydligt på min sida.
"Just för tillfället letar jag bara efter personer att surra med.
Är varken intresserad av ragg eller blivande förhållande.
Jag tänker lära mig stå på mina egna ben först."
Även garderade jag mig mot ev idioter.
"Bespar mig era tragiska sexanspelningar. jag är lika lite intresserad av att se bild på din kuk som att studera koskit.
Personen gör snoppen intressant inte tvärtom...
Men jag gissar på att de flesta av er som skickar dessa bilder och kommentarer är närmast analfabeter så jag tvivlar på att ni kommit så här långt ner i min presentation.
Ps: det är skillnad på att vara kramsjuk och gubbsjuk."
Men tydligen verkar det ändå inte gå fram.
Man får det ena efter det andra "roliga" förslag.
tex: vad svarar man på ett meddelande som lyder:
"-mmm snygg du är, har du en fin rumpa?"
Jo man svarar "Nej men en fin fot som kan passa i din"
suck jag blir så less, och om man någon gång råkar börja prata med någon som verkar trevlig och intressant så dröjer det inte länge innan den rätta personligheten kommer krypandes.
Det är besvärligt att jag har barn, det är besvärligt för många att dom kommer alltid att komma i första hand.
Och det är besvärligt att jag prioriterar dem före allt annat.
Därför undrar jag om det ens är värt att börja prata med någon som inte har barn själv. för det verkar så främmande för barnlösa karlar att förstå.
Sen undrar jag varför alla snygga/trevliga människor verkar ha utvandrat till luleå av alla ställen?
Vars tog alla övikskillar vägen? eller så är dom inte så desperata så dom behöver använda sig av datesidor utan kan springa på olles och ragga istället.
Även om jag inte är intresserad av att träffa någon nu, så finns där alltid förhoppningen att man ska möta någon trevlig person, Någon man kan prata länge med något som kan utvecklas över en tid. Inte någon jag tänker träffa lördagen därpå för att ha sex som vissa verkar tro.
Men då är ju saken den att träffar man någon långt borta som också har barn blir det problem.
Även om man skulle tycka om varandra mycke så måste man vara realist.
Förutsättningarna är rätt dåliga om man bor ca 50 mil ifrån varandra.
Man kan aldrig uppleva en vardag tillsammans, se hur man funkar tillsammans en vanlig dag,
Man kan inte träffas över en fika och se om barnen funkar ihop,
Så drömma eller vara realist är frågan?
Bättre är nog helt enkelt låta bli, tills jag råkar springa på honom med stort H en dag. när förutsättningarna är lite bättre.
Det här med att dateá är en djungel, förstår att många föredrar att leva själva.
Det är ett evigt puzzlande innan bilden blir komplett.
Inlägg
