Intriger på hög nivå.

Jag har ofta saknat att min mor inte haft någon direkt släkt att tala om.
Det är vi, jag, mina syskon, mina barn, min mor och min mormor (även en relativt nyhittad kusin) och en morfar i Tyskland.
Men jag börjar mer och mer luta åt att det är ganska bekvämt så.
Vi har inte så många intriger i vår familj, visst finns det historier och skelett gömda i garderober här också, men nog inte i närheten som i en stor familj.
Vi är framförallt ärliga med varandra, det må vara lite smärtsamt att ibland få ärligheten serverad av dem man älskar mest, men jag skulle inte vilja ha det på annat sätt.
Förhoppningsvis lär livet en bli allt mer ödmjuk för varje dag som går.
För den dagen jag inte längre kan försöka tänka mig in i en annan människas situation så vill jag inte leva längre.
Har man kommit till det stadiet så kan resten av ens dar lika gärna vara förbrukade, för då har man glömt hur det är att leva.

Jag har även en far, ett ämne jag inte gärna går in på,
Jag har mycke jag skulle vilja få ur mig på bloggen, men jag har ingen önskan att varken hänga ut mitt ex eller min far mfl här.
Men dom två är dom största bovarna i min sinnesfrid. För hur jag än och åter igen försöker så kan jag inte sätta mig in i deras tankar, handlingar och känslor.
Jag vill gärna förstå och i vissa fall har det gått år av dumdristig självplågning för jag kommer inte ett enda steg närmare på vägen att förstå..

Nu har det dragits igång intriger på min fars sida, en släkt jag egentligen inte känner.
Intriger som utspelade sig innan jag var född.
Men vissa människor vill inte släppa detta hat.
Vissa förstår inte att kärlek till en människa behöver inte betyda att man överger allt annat.
Och MÅNGA behöver inse att "resultatet" av denna kärlek ska knappast stå till svars för deras handlingar.
Blod är tjockare än vatten... min "andra" familj har ätit mycke blodförtunnande i sitt liv.
En viss del av mig söker och vill lära känna denna del av familjen.
Men den andra delen av mig känner precis som bilden visar.

Jag VILL lära känna den delen men jag BEHÖVER inte dem.
Mitt liv är rätt tillfreds som det är i det stora hela, och är inte jag (vi) välkomna som vi är så vill jag inte heller ta del av dessa människor.
Även jag behöver människor runt om mig som kan försöka tänka sig in i min liv.
Förstå att även jag är en individ.

Vad jag egentligen ville med detta inlägg vet jag inte.
Det är så mycke som inte kan skrivas just för att jag inte vill peka ut personer.
Men det här en jäkla soppa, och jag vet helt ärligt inte om jag vill ta del av det jag söker.

Igår träffade vi tomten...

Julaftonsmorgon, Blir väckt av en pigg glad kille som säger GOD JUL i örat på mig.
Han försvinner in och väcker sin syster, jag masar mig upp som vanligt halvdöd och kaffesugen.
Kommer in till min lilla tjej som hållit mig vaken större delen av natten och upptäcker att hon andas som en 90årig gubbe som sprungit maraton.

Intar min frukost i väntkön till sjukvårdrådgivningen, 40 min senare får jag prata med en tant,
Ber om att få komma in så hon får andas ventonlin,
(inte första gången hon får andningsbesvär, troligen har hon fått förkylningsastma som följdsjukdom fårn Rs-viruset)
Får en tid 14,20.

Blir nästan gråtfärdig i väntrummet på akuten när kalle börjar på tv, jag hade sett fram emot att få sitta finklädd och mysa med mina små framför tv´n och se kalle och höra hur mamma börjar med maten i köket.
Men två timmar senare kommer vi därifrån med en betydligt piggare tjej och det är huvudsaken.
Med sig fick hon Bricanyl.

Hem till matlagningen som står och väntar och tomte som inväntas inom kort.
Liten kille har väntat otåligt men snällt hela dagen på tomten.
Knappt han får i sig någon mat.

Sen kommer min bror (alias tomten) Han är på väg att tomta för andra vänner men har väntat in i det sista så vi har hunnit få i oss lite mat.
Vincent kramar osäkert tomten och tackar för säcken med paket han lämnar.

Timea däremot genomskådade tomten ganska snart, flinade upp och försökte peta honom i näsan. :0)
Efter tomten gått Infann sig glada rop och skratt av barn som slet i paket,
"Rättelse" vincent var överlycklig att få öppna dubbelt så många paket eftersom Timea brydde sig föga,
varför öppna paket när man kan jaga katten med blomspruta.??


Hur som haver, det blev inte direkt som vi planerat denna jul, men vi hade varandra,
Och ser fram emot en lugnare jul utan sjukhusbesök nästa år.

Idag bidde det dragrace :0)

Liten Testade sina steg i gräset.



Timea lyfte inte ens ögonbrynet när bilarna drog igång.





Men vince satt klistrad med blicken på bilarna, förutom här då han tar sin fikapaus.



När jag ändå lägger upp bilder från dagen så måste jag visa hur duktig min lilla tös blivit på att gå.



Leker tittut i katt trädet.


Lek vid vatten tunnan :0)

Fyra generationer tillsammans....

Satt och tänkte igår när min mor tagit med sig min son på en liten bil tur,
vad lyckligt lottade mina barn är som får ha så många nära och kära på ett och samma ställe.

När jag var liten så bodde min mormor och morfar ca 100 meter i från vårat hus.
jag kommer ihåg hur underbart det var att springa dit barfota och leka i min mormors trädgårdsland.
Dra upp morötter och persilja ur landet, torka av i daggen och äta i ljuset av morgonsolen.
Sitta med min mormor på trappan och stoppa strumpor när jag ville ha en stund för mig själv utan mina syskon.
Eller sitta och tälja på en träbit med morfar i hans verkstad.
Jag kände mig så hemma där så hade någon av mina morföräldrar tappat bort något så visste jag exakt vars saken fanns.
För det hade jag allt sett under en av mina dagliga snokar rundor.

Idag så bor vi än en gång tillsammans allihopa plus minus några familjemedlemmar.
Min mor flyttade först till detta lilla samhälle utanför övik.
Något år senare flyttade min mormor in i huset bredvid.
När jag flyttade hem till övik igen så ville det sig så väl att lägenheten under min mor blev ledig precis i denna bostadsbrist.
Så nu bor vi här 4 generationer tillsammans.
Visst kan man gå varandra på nerverna ibland men det är faktiskt underbart att få ge mina barn den tryggheten och upplevelsen att kunna ha familjen så nära.


Idag är det inte mig min mor eller min mormor håller i famnen utan mina barn
Och det värmer mig i hjärtat att se vilka starka band som skapas till ytterligare en generation.
Och att veta att dom har inte bara en generation att stjäla erfarenhet och glada minnen ifrån utan två.

Hel dag i snön.

Här i veckan tog vi en hel dag i snön och njöt av plusgraderna.
Vincent tog en promenad med lillasyster Timea.
Lyckades övertala honom att låta mig styra precis innan backen.


Tror jag hade roligare att bygga kojan än vad sonen hade när den var halv färdig :0P
Skottade så jag hade träningsvärk dagen efter.
Men mysigt hade vi.
Jag och vincent passade även på att bestiga största snöhögen på gården, ska tala om att det var ingen lätt match att ta sig dit upp släpandes på en liten pojke på 15kg.
Han skrattade hela vägen åt mitt stånkande och belönade mig med snö i nacken när vi kom upp.
Där satt han säkert en halvtimme och vägrade gå ner.
Jag blev blöt i rumpan och muttrade över mina dumma ideér medan han hade hur roligt som helst.
Kastade snö på både pappa och katterna och hejade på alla som gick förbi plus en hel del obegripliga haranger mellan skratten.



Här är pappa så snäll och tar emot sin son efter varje gång jag släpat upp både pojke och pulka haha
tror vi ska byta ställe nästa gång.
Men roligt hade han även där.





Även Tia spanade på oss från buskarna och skogen.
Är hon inte vacker mitt lilla lo djur.?


Efter många timmar i snön kröp vi ner hela familjen i soffan med varmchoklad och tittade på Tarzan.
Måste säga att det var en lycklig dag att lägga till minnet.

Att ha barn är en bra ursäkt att få leka i snön igen :0P

31 okt halloween = vår bröllopsdag

Vi hade pratat lite löst om att gifta oss, Vi hade skickat efter pappren men de hade legat där rätt länge bredvid datorn.

En eftermiddag fick min man ett infall.
- Vi tar och ringer rådhuset och ser om dom har tid att viga oss.
Sagt och gjort ringde min man och fick svaret. vill ni komma i morgon?
-njaaaa, ja varför inte...

Han vänder sig sedan till mig. bara så du vet gifter vi oss i morgon.. haha
Hans kostym hängde i garderoben nytvättad och struken.
För min del var det lite mer problem än så.
Min tanke var att jag kan gifta mig i vilken klänning som helst...
när jag tittar genom garderoben inser jag att jag lämnade alla mina klänningar på vinden 60 mil bort.
Jag har aldrig gillat att bära klänning, men fan vore om jag inte skulle tillåta mig att vara lite kvinnlig på min egen bröllopsdag.

Kommer på att veckan innan dumpade min granne av 9 kassar tyg hos mig efter det att hon städat ur sin sy stuga.
Tittar igenom kassarna och hittar ett fint vitt tyg,
ca 12 timmar hmmm det fixar jag...
Och en klänning blev det tro det eller ej.
:0)

När vi går mot rådhuset stöter vi på en massa små utklädda barn som springer och stojar.
Vi tittar på varandra och inser att det är halloween.
Vi hade inte ens reflekterat över detta.

Vigseln tog ca 10 min, Det tog bra mycke längre tid att sy klänningen vill jag lova.haha
Men man och hustru blev vi iallafall.
och det har vi varit nu i 1½ år.

Vad vore livet utan lite spontanitet.?

Tack för att du finns mor.

Jag vill tacka dig för att du är en underbar mor och en helt fantastisk mormor.
Jag har så många fina minnen från en varm och trygg uppväxt med dig, Små minnen av små saker du gjorde som följt med som jag idag överför till mina barn.
Och framförallt vill jag tacka dig för all den underbara fantasi du delade med dig av.
Hur du kunde få tråkiga saker roliga.
Rum städning tex.
När man vaknade upp dagen efter man efter mycke om och men städat sitt rum så hittade man silverglitter lite varstans i rummet.
När man frågade dig vars det kom ifrån så berättade du en historia hur änglarna kom ner när vi sov och blev så glada över hur fint rummet var städat så dom lämnade lite av sitt hår.
Och ibland fanns det även guldhår och då hade man städat riktigt riktigt bra.
Och självklart strävade man efter guldhåret nästa gång.
Små minnen som är så otroligt värdefulla idag när man själv har fått små kottar.

Jag vill tacka dig för allt stöd under tonårstiden tryggheten du gav att alltid veta att fanns där hur dåligt man än mådde, hur less man var på allt och hur full man än hade blivit så visste man att du bara var ett telefonsamtal bort.
Mamma finns där om jag behöver henne.

Jag vill tacka dig för alla uppmuntrande ord om vilken bra mamma jag är när jag är trött och less så jag bara vill gråta,
För alla de gånger du tar med dig barnen ut så jag bara har fått vila huvudet en stund,
För all din kärlek och tålamod med min lilla papegoja till son.

Och jag älskar våra långa evighets samtal på kvällarna Om oss och de våra, om våra tankar och funderingar.
Och att jag kan verkligen anförtro mig allt jag vill till dig.
Och veta att du lyssnar på vad jag säger.
Och jag älskar även det gånger när du säger GÅ HEM EMMA nu är jag less på dig.
:0)
Och framför allt älskar jag dig mor.
Utan dig hade jag verkligen inte varit en lika bra mor som jag är i dag.
allt jag gör kommer från dig.
och jag är en del av dig, som nu ynglat av sig till ännu två delar av dig.
Och det är jag otroligt stolt över ska du veta.
tack för att du finns mommo.