Snaggade mig igår.

inte för att det direkt är någon jätte skillnad från tidigare

så är jag nöjd och glad att ha fått bort lite hår.
Resten av dagen mös jag med barnen och busade på studsmattan.

Igår hade vi en helt underbar dag i solen.

Timea är lycklig och äter grus i väntan på att få fara till nyänget.

Väl där på stranden efter vince vadat i vattnat så tar vi en fika/lunch.


Vince vill också fota, så klart ska vovven vara med.


Det dröjde inte länge innan den nappen flög all världens väg.


Vince tar en tur på pållen.



Oj så han hade önskat att han fick ta med grävaren hem.


Timea gungar.


Full fart i rutchkanan.


Vince gungar med mig, jag undrar vem som har roligast ??


Troligtvis jag :0)


Lilla damen däckade till slut i vagnen med en riktigt snygg stil.


Det dröjde inte långa stunden efter vi kommit hem som en annan liten kille däckade i soffan. En utslagen hjälte.
Jag tror vi fick topp betyg på dagen, jag hade iallafall en helt underbar dag med barnen.

Nu är det alldeles strax läggdags...

Men innan jag kramar kudden godnatt så skulle jag vilja berätta lite om min dag.

En tråkig sak hände idag.
Min syster ringer och berättar att en klasskompis till mig i högstadiet tagit sitt liv.
Han lämnade efter sig en mor som mist sin make på samma sätt, en tvillingbror, en storebror och om jag inte minns fel ev något småsyskon.
Även om jag gick i samma klass som honom 7an till 9.an så kan jag absolut inte säga att jag vet vem han var.
Bröderna M syntes det gjorde dom eftersom dom var så lika, dom hördes också ofta eftersom dom hade svårt att inte jävlas med varandra hela tiden. alltid i luven på varandra.
Men jag kommer ihåg R som en ganska blyg kille, en söt, funderande liten kille.
Han och jag var det som satt i rummet intill dom andra och gjorde omprov i matten.
Som sagt det är inte mycke jag egentligen kommer ihåg av honom eller någon annan för den delen.
jag vantrivdes oehört och ville helst inte ha kontakt med någon där.
Jag ville bara ha åren överstökade och sen förtränga dem.
Jag har inte en aning om vad som hänt honom under de 7 åren sen vi slutade skolan.
Men jag känner mig otroligt skakad och upprörd för hur han måste ha mått den sista tiden, vad det var som fick honom att vilja ta sitt liv.
Vad som fick honom att lämna efter sig de människor som älskar honom.

Jag gråter över dig och de dina ikväll R.
Fast jag inte alls kände dig.
Jag gråter med ett modershjärta med tanken om du hade varit min son.
Jag gråter med mitt syskonhjärta med tanken om du hade varit min bror.
Jag önskar dig ro i ditt hjärta nu.
Sov gott R,
sov lugnt.

Grubblat på framtiden...

Jag har tänkt mycke de senaste dagarna om hur livet är just nu och vad jag önskar mig av livet.
Vad jag har för drömmar förhoppningar och önskningar och kommit fram till att jag kräver inte så mycke ändå.
Jag önskar mig ro framförallt.
Ni som känner mig vet att mitt liv har varit kantat av sina up´s and down´s och fast det sett relativt lugnt ut på ytan så har det alltid varit någon intrig på gång.
De senaste åren har varit på tok för intensiva för min smak och nu längtar jag önskar och drömmer om lugn och ro.

Jag önskar faktiskt att jag ska träffa någon i framtiden, någon som ser vem jag är, någon som kan se bortom alla mina brister och älska mig för den jag är.
Någon som tycker om att lyssna på mig och värdesätter mina åsikter, någon jag kan prata med, även som god vän och som älskare,
Någon som vill prata, diskutera och komma fram till gemensamma saker med mig.

Jag önskar mig någon att luta mig mot när det stormar, någon att krypa upp hos och bara sitta i hans armar när jag känner mig nere, någon som även känner att han kan dela allt med mig.
Någon som även söker sig till mig i glädje och sorg.

Jag är uppvuxen i ett hus ute i skogen utan nära grannar, när jag tänker tillbaka på min uppväxt så tänker jag tillbaka på en lycklig barndom.
Där kunde vi springa fritt, härja morgon som kväll i skog och på lägdor och nyklippta gräsmattor.
Bada i älven och tälta på berget.
Jag drömmer om ett sådant ställe för mina barn att få växa upp på.
Jag ser mig själv sittandes på bron med en kopp kaffe i morgonrock och se barnen jaga varandra på gräsmattan redan innan frukost.
Senare tid så ser jag även honom sittandes bakom mig med armarna runt mig med hakan på min axel skrattandes åt barnen.
Jag ser i tanken hur mina barn smiter ut när dom är lite äldre på natten för att spela lite fotboll eller badmington eller smyga i skogen fnittrandes för mamma sover trött i sin säng.
Jag ser alla fördelar med att få bo en bit får alla, att få skapa sitt eget lilla paradis.
Men i drömmar ser man förståss bara det som är positivt men det är väl det som är meningen med en dröm, man väljer själv hur det ska vara även om verkligheten är/blir en annan.

Jag önskar mig ett jobb, ett jobb som betyder att vi inte måste vända på varenda slant.
Tro mig vissa stunder har det faktiskt varit så illa så panten har fått gå till mjölk och bröd.
Jag önskar att få skämma bort mina barn, inte med saker osv, utan att kunna ha en väldfylld kyl och frys. att det finns inte bara ost att välja på till mackan,
Jag vill kunna svara" självklart" när dom vill följa med sina vänner på bio eller dyl.
Inte fundera om jag har råd.

Jag vill att mina barn ska få växa upp trygga, älskade, med självförtroende att kunna möta världen den dag dom ger sig ut på egna ben.
Jag tror absolut inte mina barn lider idag även om situationen ser ut som den gör, Jag vet att jag har trygga barn som känner sig älskade men jag vill ha möjligheten att ge dem mer.
Mer än vad jag kan just nu.

Det är inget som behöver hända i morgon eller om ett år
Kanske begär jag för mycke, kanske inte. Men det är som sagt drömmar,förhoppningar och tankar.
Allt jag vet nu är att vi tar en dag i taget och går förhoppningsvis mot ljusare tider.

Ny sida för oss prematur föräldrar!

En mamma har lagt ner mycke tid och ork att skapa ett alldeles eget forum för oss prematurföräldrar.
Ett ställe för oss att få prata om våra upplevelser med andra som gått igenom samma och liknande saker.
Jag hoppas att ni som är prematurföräldrar gärna vill titta in och göra oss andra som redan hittat dit sällskap.

http://pytteliten.ning.com/

Vattkoppor och dagis plats.

Ända sen grannbarnen fick vattkoppor har jag väntat otåligt om det ska dyka upp några på mina barn, Än så skiner dom med sin frånvaro.
Är lite kluven om det vore bra att få det bortgjort eller ej.
Är dom smittade må så vara.
Men det känns lite som om Timea har haft det nog kämpigt nu ett tag.

Fick ett telefonsamtal idag om att dagisplatsen är nu klar och när vi ville börja.
I aug så lämnar jag bort båda mina kottar.
det känns otroligt hårt ska jag tala om.
Mycke det att Timea är så liten och även att det varit så otrolig många omställningar den senaste tiden.
Plus att jag nog blir att skola in dem själv.
Alt hjälp från mor eller Henrik.
Känns tufft när allt är så osäkert.
Om nu Henrik ställer upp, ställer han då upp hela tiden tills inskolningen är klar eller bara dom dagar han känner för det?
Om mor tar på sig den biten, kommer hon orka?
Vissa dar är bättre än andra men hennes kropp blir inte bättre.
Det känns tufft att be henne om en sådan sak som innebär tidig morgon.

Det är många funderingar som rör sig i mitt huvud just nu.
Hur löser jag allt?
Hur kommer det att gå?
Vad gör jag om allt går åt helvete?

Antar att jag få ta en dag i taget och se vars det leder någonstans.
Men det är otroligt många funderingar.
Hur får jag allt att flyta på?
Hur kommer det gå att plugga med två små själv?

Men men problem är till för att lösas. oftast när man är mitt uppe i det så inser man att man oroat sig i onödan.

Luleå here i come... :0)

Jag har konstaterat att jag behöver en paus, en paus att få ladda mina batteri.
Alltför mycke har hänt på sistone.
Så första helgen i juli tar jag min väska och sätter mig på bussen upp till lule för att träffa min bror och sambo, gamla vänner och nya :0)
Ska blir riktigt skönt att få andas en stund.

Jag har aldrig sovit borta från mina barn om man inte räknar nätterna jag låg inlagd på bb när jag väntade Timea så visst kommer det inte enbart bli till att njuta.
Jag kommer nog ha en hel del dåligt samvete för att jag åker.
Och hönsa mig något otroligt att dom är med sin pappa utan mig.
Men jag får bita ihop en stund.
tror detta kan vara bra både för mig och barnen.
Och även för Barnens pappa att få ha dem på egen hand ett tag.

Nu längtar jag verkligen. :0)