Arboga barnen

Det är nog en händelse i sverige som ingen har undgått att missa.
Jag har bott i Arboga i två år och i slutet av mitt sista år där så fick jag höra om denna otroligt fruktansvärda händelse.
Jag kände inte Emma och jag vet inte vem hon och hennes familj var trots att lilla arboga är litet nog att korsa på en eftermiddags promenad.
Men när detta medelande kom så satte jag mig lamslagen ner i soffan och bara grät.
Grät över hennes och barnens och deras närmastes öde.
I en värld så fylld av våld och död så blir man lätt avtrubbad, man hör om hemskheter men skakar dem av sig och går vidare,
Om det var för att det fanns så mycke likheter mellan oss. samma namn, samma ålder, barn i samma årsgrupp eller bara för att vi bodde i samma stad som denna händelse chockat mig så svårt vet jag inte.
Under det gångna året har jag inte kunnat lyssna på saker som sagts om arboga, jag har inte kunnat läst vad som skrivits och har bara blundat och gått förbi och försökt förtränga det, som alla andra otrevligheter som sker i livet.
Men nästa varje dag flyger en lite tanke genom mitt huvud.
I dag visades en dokumentär på tv om arbogamorden och jag kunde inte gå därifrån för jag satt och ammade min dotter medans min man jätte gärna ville se.
Efter ett tag fick jag avbryta amningen och gå därifrån, mina tårar bara forsade ner för mina kinder.
I morgon är det jul.
Hur blir deras jul? Hur kommer alla framtida jular bli för dem?
Hur kan man orka fortsätta leva?
Jag ser mina barn sova tryggt i sina sängar, så vackra så sköra,
Hur skulle jag kunna fortsätta leva om någon tog dem ifrån mig.
Hur kan man undgå att drunkna i bitterhet?
Det här är inte första gången det här har hänt. Emma delar tyvärr sitt öde med många människor.
Varför blir allt helt plötsligt så verkligt när det sker i ens närhet?
Borde jag inte sörja alla dessa barns och föräldrars öden i världen lika mycke?
Men detta är en händelse som etsats sig fast i mitt minne och som aldrig kommer försvinna och just nu när det är jul så tänker jag extra mycke på Emma.
Och hoppas att det kommer finnas många glädje stunder i ditt liv trots all sorg.

Grattis vincent

Den 26 november fyllde min älskade kille 2 år.
kan inte fatta att tiden gått så snabbt.
Från att vara min lilla förtidigt födda fågelunge till att vara min älskade enerverande lilla papegoja.
Från att ligga där alldeles luden i din lilla kuvös till att vara en liten klättrande apa.
Han är verkligen ljuset i mitt liv.
Kan inte fatta hur tråkiga dagarna var innan du valde att komma till oss, du fyller mitt liv med glädje och framförallt gapflabb.
Vi älskar dig verkligen.

Tack för att du finns mor.

Jag vill tacka dig för att du är en underbar mor och en helt fantastisk mormor.
Jag har så många fina minnen från en varm och trygg uppväxt med dig, Små minnen av små saker du gjorde som följt med som jag idag överför till mina barn.
Och framförallt vill jag tacka dig för all den underbara fantasi du delade med dig av.
Hur du kunde få tråkiga saker roliga.
Rum städning tex.
När man vaknade upp dagen efter man efter mycke om och men städat sitt rum så hittade man silverglitter lite varstans i rummet.
När man frågade dig vars det kom ifrån så berättade du en historia hur änglarna kom ner när vi sov och blev så glada över hur fint rummet var städat så dom lämnade lite av sitt hår.
Och ibland fanns det även guldhår och då hade man städat riktigt riktigt bra.
Och självklart strävade man efter guldhåret nästa gång.
Små minnen som är så otroligt värdefulla idag när man själv har fått små kottar.

Jag vill tacka dig för allt stöd under tonårstiden tryggheten du gav att alltid veta att fanns där hur dåligt man än mådde, hur less man var på allt och hur full man än hade blivit så visste man att du bara var ett telefonsamtal bort.
Mamma finns där om jag behöver henne.

Jag vill tacka dig för alla uppmuntrande ord om vilken bra mamma jag är när jag är trött och less så jag bara vill gråta,
För alla de gånger du tar med dig barnen ut så jag bara har fått vila huvudet en stund,
För all din kärlek och tålamod med min lilla papegoja till son.

Och jag älskar våra långa evighets samtal på kvällarna Om oss och de våra, om våra tankar och funderingar.
Och att jag kan verkligen anförtro mig allt jag vill till dig.
Och veta att du lyssnar på vad jag säger.
Och jag älskar även det gånger när du säger GÅ HEM EMMA nu är jag less på dig.
:0)
Och framför allt älskar jag dig mor.
Utan dig hade jag verkligen inte varit en lika bra mor som jag är i dag.
allt jag gör kommer från dig.
och jag är en del av dig, som nu ynglat av sig till ännu två delar av dig.
Och det är jag otroligt stolt över ska du veta.
tack för att du finns mommo.