Vår, vårkänslor och lite mer ljus i tillvaron.

Äntligen är solen här, det droppar från taket och ungarna dra in mängder med grus i hallen,
Och det känns faktiskt som om livet blir lite lättar nu när solen återvänt.
(kommer snart klaga på att det är för varmt) :0)
Bloggen har legat på is av div anledning, mycke för att vi varit väldigt sjuka de senaste månaderna, förkylningar, och hosta och feber till och från.
Sen tär det på orken, när man hela tiden går runt och är lite halvkrasslig så räcker inte riktigt orken till.
Men nu har jag fått höra av en del att dom gärna vill att jag uppdaterar bloggen so here it comes.

Jag har äntligen kommit in på svetsutbildningen, som vissa tidigare läst så har det varit lite kämpigt att få den platsen.
Och det gör mig riktigt glad.
Men det innebär även nya bekymmer,
I tis får jag beskedet att jag blivit antagen och måste komma in och skriva på beslutet på tors.
För i morgon gäller det, första dagen. :0)
Kommer in och skriver på pappret.

Jag; okey, men när börjar jag på måndag då?
Tawanda min arb förmedlare: Det vet jak inte.
Jag: det vore bra att veta så man kan komma i tid första dagen *ler* sen behöver jag veta tider för dagis.
T: jak kan rinka och kolla.
Han ringer och kommer tillbaka.
T: Dy borjar kl 8
Jag: Och slutar?
T: Det vet jak inte det kan val dy pråta med dom po måndak?
Jag: Jag måste veta när jag börjar och slutar, jag kan inte bara checka in barnen på dagis och säga "du jag hämtar dem någon gång på eftermiddagen".
T: Dy kanske kan åka dit och pråta med dem?

Jag verkligen älskar seriösa arbetsförmedlare, Suck
Men men, jag har iallafall fått en månads provutbildning sen ska dom avgöra om jag är kapabel till att bli svetsare, (Det lär ju hänt om jag hade haft snopp) mest troligt inte.
Så en månad har jag på mig att bevisa att jag duger.
Men de stora problemen kom när jag åkte dit för att prata med ansvariga lärare.
Övriga dar börjar jag kl 7.
Vilket betyder att jag kommer inte kunna komma i tid någon dag alls.
Bussarna från domsjö går 6.00 eller 6.45, barnens dagis öppnar kl 06.15
Bussen tar 22 min till stan sen ytterligare ca 10 min från stan till utbildningslokalen.
mao det skiter sig.
Andra problemet som dök upp, hur i helskotta gör jag de dagar dagis har halvdag?
Det känns som om det är mycke som måste redas ut innan jag börjar i morgon.

Men samtidigt, blir detta ett problem för dem och att det innebär att jag inte kan fortsätta så måste jag även inse att det är ingen större skillnad från mot nu,
Jag står bara still igen där jag är idag, och jag kan bara arbeta mig uppåt från den punkten jag befinner mig på idag.
Och visst hade det underlättat OTROLIGT att ha körtkort just nu. och visst hade det varit underbart om barnen hade haft en pappa som kunde ha hjälpt till så de slapp gå så långa dar på dagis jämt.
Men situationen ser ut som den gör.
Förhoppningsvis är vi ett steg närmare en ljusare tillvaro.

Intriger på hög nivå.

Jag har ofta saknat att min mor inte haft någon direkt släkt att tala om.
Det är vi, jag, mina syskon, mina barn, min mor och min mormor (även en relativt nyhittad kusin) och en morfar i Tyskland.
Men jag börjar mer och mer luta åt att det är ganska bekvämt så.
Vi har inte så många intriger i vår familj, visst finns det historier och skelett gömda i garderober här också, men nog inte i närheten som i en stor familj.
Vi är framförallt ärliga med varandra, det må vara lite smärtsamt att ibland få ärligheten serverad av dem man älskar mest, men jag skulle inte vilja ha det på annat sätt.
Förhoppningsvis lär livet en bli allt mer ödmjuk för varje dag som går.
För den dagen jag inte längre kan försöka tänka mig in i en annan människas situation så vill jag inte leva längre.
Har man kommit till det stadiet så kan resten av ens dar lika gärna vara förbrukade, för då har man glömt hur det är att leva.

Jag har även en far, ett ämne jag inte gärna går in på,
Jag har mycke jag skulle vilja få ur mig på bloggen, men jag har ingen önskan att varken hänga ut mitt ex eller min far mfl här.
Men dom två är dom största bovarna i min sinnesfrid. För hur jag än och åter igen försöker så kan jag inte sätta mig in i deras tankar, handlingar och känslor.
Jag vill gärna förstå och i vissa fall har det gått år av dumdristig självplågning för jag kommer inte ett enda steg närmare på vägen att förstå..

Nu har det dragits igång intriger på min fars sida, en släkt jag egentligen inte känner.
Intriger som utspelade sig innan jag var född.
Men vissa människor vill inte släppa detta hat.
Vissa förstår inte att kärlek till en människa behöver inte betyda att man överger allt annat.
Och MÅNGA behöver inse att "resultatet" av denna kärlek ska knappast stå till svars för deras handlingar.
Blod är tjockare än vatten... min "andra" familj har ätit mycke blodförtunnande i sitt liv.
En viss del av mig söker och vill lära känna denna del av familjen.
Men den andra delen av mig känner precis som bilden visar.

Jag VILL lära känna den delen men jag BEHÖVER inte dem.
Mitt liv är rätt tillfreds som det är i det stora hela, och är inte jag (vi) välkomna som vi är så vill jag inte heller ta del av dessa människor.
Även jag behöver människor runt om mig som kan försöka tänka sig in i min liv.
Förstå att även jag är en individ.

Vad jag egentligen ville med detta inlägg vet jag inte.
Det är så mycke som inte kan skrivas just för att jag inte vill peka ut personer.
Men det här en jäkla soppa, och jag vet helt ärligt inte om jag vill ta del av det jag söker.

På vift en kall nyårshelg.

Elisabeth och jag började prata genom en annons i Vi Föräldrar en prematur mamma söker en annan.
Vi skickade några få brev till varandra sen tog vi upp telefon kontakt och det kändes verkligen som om att denna tjej och jag känt varandra hela mitt liv.
Vi hade pratat i snart ett år och nu var det äntligen dags att få träffas live.

Dagen innan nyår var allt packat, och när nyårsmorgonen nalkades så hade jag såklart försovit mig,
Väckte junior och gjorde frukost, och plockade i ordning de sista som skulle med.
Hade packat extrakläder åt honom i handbagaget men eftersom dessa stod närmast så var de dessa som åkte på en liten speedad kille i farten.
När jag väl fått in mig och en väldigt spänd liten kille i bussen så bär det av mot Östersund.
Vi kommer inte långt innan olyckan är framme, grabben kräks och extra kläderna har han på sig
SUCK!!!
Försöker lugna honom och torka honom ren, hade tack o lov en påse i väskan där allt hamnade, men så stod vi inför nästa problem,
Vad i helskotta tar jag på grabben?
Jag själv åkte i en långärmad tunn tröja med munkjacka över, så jag påbörjade konsttricket att lirka mig ur min tröja utan att behöva strippa inför hela bussen.
Och jag måste säga att jag lyckades rätt bra :0)
För fram kom vi hela och rena.


Mötte Elisabeth på buss stationen och det kändes som att träffa en vän man inte sett på länge.
Hem till familjen för att ta itu med lite nyårsförberedelser.
Och vi fick en jätte fin kväll tillsammans.

Jag & Vince, Elisabeth & C samt A&L

Vince Lycklig på en medicinboll

Boris & Elisabeth

Jag får hålla allra sötaste C

Men inte nog med att vi hade en underbar nyårskväll med trevliga människor och god mat så hade Elisabeth fixat en överraskning åt vince.
Vi fick en privatvisning av ett snöigt zoo.
Och ögonen var som tefat på Vince när han fick se de stora Sibiriska tigrarna, lamor och alpackas och kameler.
Men höjdpunkten var när vi kom in i tropikhuset och fick se apor i alla storlekar, ormar, ödlor och krokodiler.


Men självklart var det någon liten man som tömt batteriet i kameran när vi kom fram så det blev ytterst få och dåliga bilder med telefonen.
Lyckan lös i ett litet ansikte när vi fick komma in och mata lemurerna.


Resten av tiden spenderade vi tillsammans ute och inne och tog vara på den lilla tiden vi hade att lära känna varandra live.

Promenad i -20 grader.

Vincent och Boris åkte pulka och madrass

Jag busade med "lilla" vovven Dollar

Det hans även med lite fingerfärg

Och kladdigt blev det

Vi har haft en jätte fin helg och blir det som vi tänkt oss så träffas våra familjer till sommaren igen :0)

Pga brist på fantasi

och uttråkning denna söndagskväll har jag varit och nallat en lista på min kusins sida.
Hoppas inte damen misstycker :0)

HAR DU:
Opererat dig: Ja när min dottern kom till världen med planerat akutsnitt.
Piercing: Har haft i läpp och i näsan 4 gånger.
Tatuering: En tribal som blev en djävul som snart konverterar till en vädur på armen och barnens namn inbäddat i blomrankor från fot till knä.
Barn:En son född nov -06 och en dotter född Aug -08
Använt droger: Inte mer än rökning och alkohol
Hamnat i slagsmål:Inget värt att skryta om.

JUST NU:
Äter du: Nödvändigt ont, just nu popcorn
Dricker du:En öl
Ska du:Antingen forstsätta läsa min bok eller slösurfa
Lyssnar du på: Sevendust
Väntar du på: Bättre tider
Tittar du på: Skärmen men bodygaurd står på i bakgrunden
Har du på dig: jeans och munkjacka.

DIN FRAMTID:
Barn:Jag är rätt nöjd med mina två, vet inte om jag vågar utsätta min familj för ett ytterligare försök i framtiden.
Giftermål: Skild, är tveksam att det kommer bli en make nr 2.
Karriär: Blir nog en liten svetsare av mig med tids nog

VAD DU FÖREDRAR:
Kramar eller Kyssar: Både och, En spontan kram är det bästa som finns men en djup kyss kan vara svindlande
Kortare eller Längre: kortare eller längre ? som partner? längre, vill gärna kunna känna mig liten i mellanåt.
Snygg mage eller Snygga armar: har en förkärlek till armar,
Busig eller lydig: fullifan med glimten i ögat heter det :0)

HAR DU NÅGONSIN:
Kysst en främling: Det har hänt
Tappat bort glasögon/linser: Hade liner på mig glasögon i väskan, satte mig på väskan i fyllan, när jag vaknade var ena lincen borta och glasögonen paj.
Brutit ett ben: 1 revben vis två tillfällen, en lilltå och ett pekfinger.
Rymt hemifrån: Har aldrig tänkt tanken, har varit för lat.
Röntgats: Några gånger.
Krossat någons hjärta: Inte allt för illa hoppas jag
Mobbat någon: nej, mobbad och senare den som tog mobbade i försvar.
Gråtit när någon dött:Ja

TROR DU PÅ:
Kärlek vid första ögonkastet: Det är nog världens vanligaste ögonsjukdom, kärleken gör det blind, äktenskapet ger dig synen åter.
Gud: Nej, men väldigt avundsjuka på dem som kan lägga över sitt liv i någon annans händer och ha tilltron att allt löser sig.
Mirakel: Ja, vardagsmirakel
Aliens: Känns ensamt, tanken att vi skulle vara dom enda i hela universum, Att vi bara är en slump, ett par parasiter som råkade komma till av misstag och har förökat sig.
Magi: Beror på vad man menar med magi.
Ett himmelrike: Är nog rätt individuellt.
Tomten: Nej
Änglar: Änglar i form av människor ja, skyddsänglar lika väl.
Transformers: I såfall vill jag ha en med Amazon förklädnad.

BLANDAT:
Är du kär i någon? Nej, jag hoppas på att få bli i framtiden
Önskar du att du bodde någon annanstans? Drömmer om min lilla stuga i skogen
Tycker andra att du är attraktiv? Jag tror inte jag ger kolik och kväljningar iallafall.
Dricker du? Ja, både vatten, kaffe och öl, ett och annat vin glas slinker också ner.
Använder du droger? Nikotin
Vilket schampo använder du? Nästa fråga...
Vilken parfym använder du? Kör naturell
Vad är du rädd för? ovisshet, maktlöshet.
Gillar du att tvätta? Jag gillar rena kläder, men tvätta är ett nödvändig ont det med.

Igår träffade vi tomten...

Julaftonsmorgon, Blir väckt av en pigg glad kille som säger GOD JUL i örat på mig.
Han försvinner in och väcker sin syster, jag masar mig upp som vanligt halvdöd och kaffesugen.
Kommer in till min lilla tjej som hållit mig vaken större delen av natten och upptäcker att hon andas som en 90årig gubbe som sprungit maraton.

Intar min frukost i väntkön till sjukvårdrådgivningen, 40 min senare får jag prata med en tant,
Ber om att få komma in så hon får andas ventonlin,
(inte första gången hon får andningsbesvär, troligen har hon fått förkylningsastma som följdsjukdom fårn Rs-viruset)
Får en tid 14,20.

Blir nästan gråtfärdig i väntrummet på akuten när kalle börjar på tv, jag hade sett fram emot att få sitta finklädd och mysa med mina små framför tv´n och se kalle och höra hur mamma börjar med maten i köket.
Men två timmar senare kommer vi därifrån med en betydligt piggare tjej och det är huvudsaken.
Med sig fick hon Bricanyl.

Hem till matlagningen som står och väntar och tomte som inväntas inom kort.
Liten kille har väntat otåligt men snällt hela dagen på tomten.
Knappt han får i sig någon mat.

Sen kommer min bror (alias tomten) Han är på väg att tomta för andra vänner men har väntat in i det sista så vi har hunnit få i oss lite mat.
Vincent kramar osäkert tomten och tackar för säcken med paket han lämnar.

Timea däremot genomskådade tomten ganska snart, flinade upp och försökte peta honom i näsan. :0)
Efter tomten gått Infann sig glada rop och skratt av barn som slet i paket,
"Rättelse" vincent var överlycklig att få öppna dubbelt så många paket eftersom Timea brydde sig föga,
varför öppna paket när man kan jaga katten med blomspruta.??


Hur som haver, det blev inte direkt som vi planerat denna jul, men vi hade varandra,
Och ser fram emot en lugnare jul utan sjukhusbesök nästa år.

Jag vill att ni tar er tid att läsa detta

Kränkning utförd av socialtjänsten i Marks kommun

Den 28 oktober 2009 utsatte socialtjänsten två små barn för för vad vi anser vara ett övergrepp av den. Barnen, en flicka 4 och en pojke 5 år har varit placerade tillsammans och i samma fosterhem under 4 år. På onsdagen d 28 åker familjehemmet med barnen på ett umgänge med modern. Barnen protesterar vilt. De får bända upp pojken händer då de skall ha honom ur sängen. Vara två stycken för att klä honom och han vägrar äta. Flickan är molocken och vill inte åka hon heller.
Ingen av barnen har någon anknytning till mamman och har fram tills våren 2009 bara träffat mamman två gåner per år. På vägen ner talar pojken om att han hoppas att ”mamman” inte skall vara hemma. Barnen lämnas över till skyddspersonal då fosterhemmet inte får närvara vid umgängena. Personal med direktlarm till polisen.

Överlämnandet går bra utifrån att fostermamman lovar och bedyrar att komma och hämta barnen. De skall ju bara vara där en stund. Då tiden har gått och fostermamman kommer till mötesplatsen för att hämta barnen möts hon av de två socialassistenter.
Familjehemmet frå veta att de sagts upp med omedelbar verkan och barnen har omplacerats till ett jourhem. Barnen hade inte mer än det de stod och gick i. De fick inte med nalle eller snuttefilt saker som står för trygghet och de fick inte säga hej då till fosterfamiljen.
Agerandet är i sin helhet helt oförsvarligt ut ifrån barnens synvinkel. Ur skall dessa små någonsinn kunna lita på en vuxen igen. De rycks upp från allt som tryggt invant, allt de känner till som sitt eget. Sin ”familj” sina kompisar, sina fritidsaktiviteter.
Orsaken till omplaceringen och uppsägningen är att fosterfamiljen anklagas för att inte samarbeta inför ett beslut om hemflytt. En hemflytt till en familj där mamman är diagnostiserad med lätt utvecklingsstörning och hennes nye man är starkt kriminellt belastad.




Läs mer på... http://www.barnmisshandelavmyndighet.se/
Och glöm inte bort att skriva under protestlistan.

Dagis korten

För mig är det en gåta hur fotografen fick mina barn att sitta still och se glada ut.

Så här är dom mina små busfrön


Med tanke på att så här mycke bryr dom sig om kameran i vanliga fall.