Ingen lust alls.
Jag avlägsnar min man från bloggen.
Eftersom han valt att avlägsna sig från denna familj igen.
Så om 6 månader är man en skild kvinna med två små barn.
Denna gång stannar han dock i samma stad så han tar sitt ansvar för sina barn denna gång.
Men det känns hårt att bli ratad inte bara en utan två gånger.
och jag känner mig faktiskt lite bitter.
Tiden får utvisa hur allting kommer lösa sig.
10 månader sedan
Inlägg
16 kommentarer:
Du har rätt att känna dig bitter, arg, ledsen, ja allt och inget! Kommer finnas här för dig! Vi är många som håller dig nära hjärtat. Stora bamse kramar från Elin
oj oj oj, jag förstår dej. Var bitter, va arg, vräk ur dej och gå igenom sorgen av att förlora nått, stäng inget inne för det tar så mkt längre tid då.
Sen, när du är fri från de som sviker och gör dej besviken så kommer du se att den underbara uppfinning, livet, kommer vara härligt igen. TRO MEJ, jag vet:-D
Jag vet att det är lätt att hamna i läget då man ältar och på nått sätt vägrar att gå vidare, vet inte varför vi kvinnor är sånna, men ju fortare man deppar, bråkar,skäller,gråter och drar sej undan i sin lilla vrå, ju fortare kommer du igenom och undrar va du sysslat med som litat och varit med en person som uppenbarligen inte kan leva med nån:-)
Det är hans förlust och ju fortare du förstår det, ju fortare kommer det liv du är ämnat å leva.
Usch va jag lät hård nu, så får du inte ta det. Jag vet bara att när mitt liv rämande (det har det gjort två gånger nu) så är det så jag vill dö, jag undrar vad jag sysslat med, jag deppar och har en stor klump i magen länge. Sen en dag så fattade jag att det inte alls var MIN förlust alls:-D Jag är ju en bra människa, en härlig människa. Jag kan ju inte vara med nån som inte inser det och jag kan ju inte vara med nån när nån annan går å väntar på just mej;-)
Kram å ha en så bra dag du kan så ska du se lviet blir härligt!
Ps. det med barnen löser sej. Första gången oroade jag mej så mkt eftersom jag trodde sonen skulle må så dåligt, nu denna gång undrar jag va faan jag drog in sonen för. Barn har lätt att anpassa sej och bara man har deras liv i första rummet så brukar det lösa sej. Du har många som bryr sej å säkert hjälper dej.
Avlägsna inte han bara från bloggen utan även från DITT liv:-)
Kram igen!
Jag vet att du kommer att fixa det. Du är starkare än du tror :P Men livet kan ibland komma med en bitter eftersmak...
Kram!
hittade just hit, såg att du ar öviksbo! kul med bloggare från hemmaplan. Såg dessutom att du var mamma till två småttingar! Hur gammal är den yngsta?
tack för era uppmuntrande ord.
Vi tar en dag i taget så får vi se vars vi hamnar.
idag ska jag ut och dränka mina sorger :0P
Nä man jag tänker faktiskt ha kul och tänka på något annat för en stund.
Det blir min andra utgång sen 06 så det tycker jag att jag är värd.
Ida: Min dotter är 8 månader.
hej hej
beklagar för vad som hänt. jobbigt när sånt händer. och ännu mer
jobbigt när man står ensam kvar med 2 småttingar. men det är bra att han stannar nära så han tar sitt ansvar.
men förstår hur du känner. särskilt sveket från hans sida.... men det ordnar sig så småningom jag kan garantera det :P
p.s. har bytt min bloggadress och server så nu är det bara att länka till www.lillamamman.se
Ja jag har hört den andra versionen jag... Skriver du verkligen att han inte tar sitt ansvar? Det är inte så snällt skrivet för jag vet annat! En karl har inte lust att stanna i ett förhållande där allt går på "trekvart" med skrik, skäll og gormande med örfilar. Nej du Emma, håll dig till sanningen!
Anonym: dvs Tove henriks mor.
Du känner varken Henrik längre eller haft mycke att göra med vårat förhållande. Vi har kanske träffats 3 gånger. och du pratar kanske med honom en gång var 3e månad i telen.
Ta och läs inlägget igen:
Denna gång stannar han dock i samma stad så han tar sitt ansvar för sina barn denna gång.
Jag har aldrig påstått att han inte tar sitt ansvar.
Han är en fin pappa åt barnen som avgudar honom.
Vad det gäller gormandet skrikandet så kom det efter han valt att lämna mig igen utan någon vettig anledning.
När jag frågade: du vill inte ha mig som fru eller flickvän men att ha sex med mig går bra?
Och fick till svar: inte med dom orden man ja!
Är det så konstigt då att jag för första gången höjer min hand mot någon?
Jag har aldrig känt mig så värdelös i mitt liv.
Låt den utan synd kasta första stenen.
Jag vet nog mer om dig än du om mig.
Jag gav dig adressen till min blogg för att du skulle få ta del av dina barnbarns liv.
Att du skulle få se hur dom växer Och hur många likheter det finns med henrik.
Inte för att du ska kunna kasta in ännu mer skit mellan mig och Henrik.
Vi tänker få det här att funka trots att jag är ledsen och besviken för barnen skull.
JAG tänker inte stå och smutskasta henrik inför barnen.
Han är även välkommen att fira jul och födelsedagar med oss.
Jag hatar inte henrik, jag har bara inte slutat älska honom än.
Där av vågor av sorg besvikelse ilska och tårar.
Allt jag skrivit i bloggen är sant kort och gott.
Inga utsvävningar om honom osv utan vad som hänt och min besvikelse.
Lite sent att börja ta hans parti nu.
Nej du har fel än en gång Emma. Jag har inga barn och jag är inte kvinna. Henrik har vänner som stöttar honom också, det är väl inte bara du som har det jobbigt.
Nej du har fel än en gång Emma. Jag har inga barn och jag är inte kvinna. Henrik har vänner som stöttar honom också, det är väl inte bara du som har det jobbigt.
Om du säger det så.
Har pratat med Henrik nyss och har webbstaistik på min blogg.
Har ingen anledning att bråka med dig eller tvärtom.
Vill du säga mig något så får du gärna ringa.
Det är alltid två som bråkar, tyvärr så skiter sej livet ibland. Man måste få vara ledsen å arg.
Din blogg borde handla om att få skriva av sej och få både uppmuntrande ord och kanske nån gliring ibland och det märks ju här men jag måste säga att det är ju urlöjligt att gå in som anonym och säga massa synpunkter, som säkert har en bit sanning i sej, men vägra stå för det, löjligt.
Jag tänker inte säga nått hur statistiken fungerar, jag vet bara av min egna erfarenhet, lätt för en man att bryta, gå vidare, lämna sina barn och bara umgås med dom några gånger i veckan å i mitt fall, några gånger om året... klart man blir besviken, det är som om det liv dom levt inte betytt nått alls. Man har gett hela sitt liv, gett dom barn och tacken...? Vad är den? Den besvikelsen tar ett tag å släppa.
Umgås med de du mår bra å ha runt dej...
Viktigpettern:
Jag vet också hur statistiken fungerar men det tänker jag inte heller gå in på här :0P
Men ibland kan man köra med blindspår för att få vissa saker bekräftade vilket jag fick kort senare.
Behövs inte bråka mer, jag och henrik tänker försöka lösa det här som vänner för barnens skull.
Hur bitter ledsen jag än är så tänker jag försöka göra det bästa av situationen.
Och jag hoppas Henrik med tänker göra sitt bästa.
Även efter ett år.
Det hjälper inte att hälla bensin på en redan brinnande eld.
Så tragiskt, men du klarar det!
Styrkekramar
Skicka en kommentar